2013-04-16 17:49 #0 av: Buwenas

*SKK rasstandard för Australian Shepherds. * Svenska Kennel Klubben


Ursprungsland: USA

Användningsområde: Vall- och boskapshund

FCI-klassifikation: Grupp 1, sektion 1

Bakgrund/ändamål: Även om det finns många teorier om rasens egentliga ursprung kan det fastställas att rasen som den är känd idag är utvecklad i USA. Namnet härrör från att rasen förknippades med de baskiska herdar som kom från Australien till USA under 1800-talet. Rasens popularitet steg stadigt efter andra världskriget genom det stora intresse för västernridning, som spred sig till allmänheten via rodeos, hästuppvisningar, filmer och TV-shower. Rasens medfödda mångsidighet och lättlärdhet har gjort den mycket användbar på amerikanska farmer och rancher. De amerikanska får och boskapsuppfödarna fortsatte utvecklingen av rasen varvid man bevarade de egenskaper som ursprungligen vann deras beundran: dess mångsidighet, skarpa intelligens, utpräglade vallningsinstinkter och iögonfallande utseende. Även om variationen i rasen kan uppfattas som stor med tanke på färg och teckning är ett gemensamt drag för rasen dess oöverträffade tillgivenhet mot sin familj. Rasens många kännetecken har bidragit till dess fortsatta popularitet.

Helhetsintryck: Australian Shepherd skall vara välbalanserad, något längre än hög, medelstor och medelkraftig med medelkraftig benstomme. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Rasen skall vara solitt byggd. Den kan ha kuperad eller naturlig svans. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Pälsen skall vara medellång och måttligt grov. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.

Viktiga måttförhållanden: Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och från manken till marken skall Australian Shepherd vara något längre än hög.

Uppförande/karaktär: Rasen är en intelligent arbetshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och ha uthållighet att arbeta hela dagar. Rasen skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad vid första mötet med obekanta.

Huvud: Huvudet skall vara välskuret, kraftigt och torrt. Storleken skall stå i proportion till kroppen

Skallparti: Sedda från sidan skall skallens och nospartiets plan vara parallella och av samma längd eller med något längre skalle.

Skalle: Skallen skall vara flat eller svagt välvd och nackknölen får vara svagt framträdande. Skallen skall vara lika bred som den är lång.

Stop: Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.

Ansikte/
Nostryffel:
Nostryffeln och läpparna skall hos blue merle och svarta hundar ha svart pigment. Hos rödbrun merle och rödbruna hundar skall pigmentet på nostryffel och läppar vara leverbrunt. På de melerade hundarna är det tillåtet med små opigmenterade fläckar på nostryffeln. Dessa får dock inte överstiga 25 % av nostryffelns storlek på hundar över ett års ålder.

Nosparti: Nospartiet skall vara lika långt som, eller något kortare, än skallen. Det skall avsmalna något från basen mot nostryffeln. Nosspetsen skall vara avrundad.

Käkar/tänder: Saxbett, men även tångbett accepteras. Tänderna skall vara full- taliga, starka och vita.

Ögon: Ögonfärgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgad eller ha variationer eller kombinationer av dessa färger, även fläckar och marmorering tillåts. Ögonen skall vara mandelformade och varken utstående eller insjunkna. Blue merle och svarta hundar skall ha svarta ögonkanter. Rödbrun merle och rödbruna hundar skall ha leverbruna ögonkanter. Uttrycket skall vara uppmärksamt, intelligent och alert. Blicken skall vara intensiv men vänlig.

Öron: Öronen skall vara trekantiga, medelstora och måttligt tjocka. De skall vara högt ansatta på skallen. När hunden är uppmärksam bärs de vikta framåt eller efter skallens sidor, s k rosenöron.

Hals: Halsen skall vara kraftig och medellång med något välvd nacke. Den skall vara väl ansatt i skulderpartiet.

Kropp/
Överlinje:
Ryggen skall vara plan och stark från manken till höftbensknölarna.

Kors: Korset skall vara måttligt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall inte vara bred, men djup. Den djupaste punkten skall nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och långa, varken tunnformade eller platta.

Underlinje och buk: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen

Svans: Svansen ska vara rak, naturligt lång eller kort. Den kuperade (i länder där svanskupering är tillåten) eller naturligt korta svansen får inte vara längre än 10 cm.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE 

Extremiteter/Framställ/

Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och ganska tätt ansatta vid manken.

Överarm: Överarmen skall vara ungefär lika lång som skulderbladet och närmast bilda en rät vinkel mot detsamma

Underarm: Frambenen skall vara lodrätt ställda, raka och starka. De synes snarare vara ovala än runda.

Mellanhand: Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och endast lätt vinklad. I ursprungslandets standard anges att sporrar kan tas bort.

Framtassar: Framtassarna skall vara ovala, kompakta med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.

Bakställ/
Helhet:
Bakställets bredd skall vara lika med bredden i fronten. Vinkeln mellan bäckenben och lårben skall motsvara vinkeln mellan skuldra och överarm, dvs vara ungefär rätvinklig.

Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.

Has/hasled: Haslederna skall vara måttligt vinklade.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, lodrätt ställda, parallella sedda bakifrån och utan sporrar.

Baktassar: Baktassarna skall vara ovala, kompakta med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. Rasen skall visa stor rörlighet och ha ett välbalanserat, vägvinnande steg. Benen skall röra sig rakt och parallellt, när farten ökar närmar sig tassarna kroppens mittlinje medan ryggen förblir fast och plan. Rasen skall vara mycket vig och kvickt kunna ändra riktning eller rörelsemönster.

Päls/
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.

Färg: Blue merle, svart, rödbrun merle, rödbrun; alla med eller utan vita tecken och/eller tantecken. De olika färgerna har ingen inbördes rangordning. Den opigmenterade hud, som ger vit krage, skall inte nå längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg och pigment. Mätt från en horisontal linje vid armbågen får det vita från kroppens underdel nå högst 10 cm upp på buksidorna. Pälsfärgen hos merlefärgade hundar mörknar vanligtvis med tilltagande ålder.

Storlek/vikt/
Mankhöjd:
Önskvärd för hanhund 51-58 cm Önskvärd för tik 46-53 cm Hundens kvalitet är viktigare än ett exakt mankhöjdsmått.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

Allvarliga fel: Stånd- eller hängöron. Otypisk pälskvalitet.

Diskvalificerande fel:

• Aggressiv eller extremt skygg. • Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras. • Underbett. Överbett med mer än 3 mm (1/8 inch). I ett för övrigt korrekt bett skall de mellersta incisiver som inte möter i sax- eller tångbett inte bedömas som underbett. Tänder som brutits eller saknas på grund av olycksfall skall inte negativt påverka bedömningen. • Vita fläckar i det färgade partiet mellan manke och svans samt på kroppens sidor från armbågarna till baksidan av bakbenen.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Texten är tagen från www.SKK.se och är den korrekta rasstandard som hundarna bedöms från på utställningar inom SKK samt SBK och även vid exteriörbeskrivningen.