2013-04-19 20:35 #0 av: Buwenas

Aussiens ursprung har en stor del i varför de är friska, lever länge och passar till de flesta arbeten.

Australian Shepherd , namnet till trotts, avlades fram i USA. När man tog in boskap från andra länder så la man märke till hundarna som följde med de olika båtarna för att hantera boskapet. Hundar som fick även de största och mest svårflyttade tjurar att vika undan och sedan röra på sig åt det håll man ville, hundar som hade en fin balans och nog lugn att flytta får utan att stressa dem och så vidare med olika boskap. Fast rasen slutligen avlades fram och utvecklades i USA så har hundarna först utvecklats i olika länder världen över och genom bland annat boskapsbåtar så fick man dem till USA. Detta är en av anledningarna till att aussien idag är en väldigt bra allround hund i vallning. Då de avlats fram i olika områden så hade de olika vallstilar som passade olika djurslag, när man sedan började avla ihop dessa hundar så lyckades man behålla samtliga valltyper i "en hund".

Det var ju givet att när boskapsägarna såg bra hundar så började de köpa in dem för att ha på sina rancher. När man köpt in hundarna så visade det sig att många av dem inte bara var bra på att flytta boskap utan att de också, trotts att de var bra vallare, var väldigt beskyddande om sina familjer och lättlärda. Efter att man avlat på dessa hundar så började man närma sig det vi idag kallar Aussies, en ganska liten hund med mycket mod, flockkänsla och en naturligt färdighet att läsa av många olika sorters djur och anpassa sitt vallsätt beroende på vad man just då behöver.

Man hade fått fram en riktigt bra hund på olika djur som dessutom var förarvek utan att "köpa ner sig" och utan att förlora den beskyddande och vaktande egenskapen. Men just att de var så lättlärda och fungerade till vad man än behövde dem till var en av de egenskaper som man absolut värderade som en av de bästa.

Allt detta ville man givetvis behålla och började ännu mer medvetet avla på de hundar som levde upp till kraven. Då började den nya rasen formas och man fick mer jämna kullar med fler och fler valpar i varje kull som fyllde upp de krav man hade. Men man tog ännu in hundar utan ordentlig stam så länge de skötte sitt jobb bra, det är därför man ser längst bak i stamböckerna att en hund kan vara efter "red dog/blue bitch" vilket alltså då skulle ge en fingervisning om utseendet på hunden.

Det var inte före år 1945 som man kan se att det mer vart en ras och inte en typ av hund. Men inte före 1957 så skapades en rasklubb, det var nämligen då Australian Shepherd Club of America bildades, året efter hade de den första utställningen för aussies, dock kom inte den första rasstandarden att skapas först tre år senare. Den rasstandarden vi idag har i ASCA formades 1977. Sverige fick den första inreggade aussien i SKK 1993, tre år efter att den första aussien satte sina tassar på Svensk mark. När man tänker på det så är det egentligen rätt otroligt hur mycket man hunnit åstakomma med rasen och förhoppningsvis fortsätter den utvecklas och vara den friskaste bruksras vi har som dessutom har en lång livstid och passar till de flesta arbeten från agility till assistanshund till bruksarbete eller vallning.

Eftersom att de flesta enbart avlade på arbete i många år, och än idag gör, så var det ett måste att bara använda hundar som var bra på sitt jobb, som var vänlig och godmodig men ändå hade sina beskyddande egenskaper kvar. Dessutom kunde man inte avla på stora, tunga hundar eftersom dessa antingen inte klarade av sitt arbete eller så "gick de sönder" i låg ålder vilket man inte ville eftersom det ändå tar ett tag att jobba upp en hund så att man kan lita på att den fixar sitt jobb även om man inte kontrollerar den konstant.

Och just det att kunna jobba självständigt men ändå lyssna på sin förare är något vi fortfarande värderar i aussien och det är något som syns när de vallar eller arbetar med hunden i sporter som spår eller sök

När man då valde bort hundar som inte "håller" för arbetet så fick man alltså av det fram väldigt friska hundar som oxå hade en betydligt längre livstid än många andra raser i den storleken. Att en aussie jobbar fullt ut till 11-12 års åldern är inte ovanligt och många aussies lever i över 14-15år.

Men aussien användes inte bara som vallande vakthundar på rancher. De vart även snabbt populära på rodeos. Dels sä kunde de hjälpa till att kontrollera tjurarna och på så sätt utsätta rodeoclownerna för betyligt färre risker. Och de var utöver det en väldigt populär publikunderhållning på rodeos. De små fläckiga hundarna lärdes att balansera på pinnar som lyfts upp, göra volter, snurra, hoppa på bakbenen och en massa andra saker. Den mest berömda "trick tränaren" med aussies var Jay Sislers. Hans hundar var några av de absolut första riktiga reggade aussiesarna och flera av hans hundar går att hitta långt bak i stamtavlan på många aussies som lever idag, vi som har rasen har honom att tacka för mycket. Utan hans intresse för hundarna så är det tveksamt om rasen överhuvud taget hade spridits så mycket som den gjorde på så kort tid.

Men det tog inte lång tid innan man insåg rasens potensial även inom utställningens värld. Som jag skrev tidigare så kom utställningen redan året efter att ASCA startades. Trotts detta är de absolut största och pälsigaste hundarna på utställningar ett väldigt nytt fenomen som dessutom blivit mindre populärt redan. Man kan dessutom inte helt gå på foton man ser för att bedöma om en hund är för stor eller grov. Många som ställer hundarna vet precis hur de ska trimma dem för att få hunden att se grövre ut än vad den faktiskt är. Detta fenomen kan man se på äldre bilder när hunden är i arbetet så ser den smäcker och smidig ut, inför utställning så ser den betydligt grövre och mer kvadratisk ut.

En känd domare sa för några år sedan "Det är inte en riktig utställning om det inte är med en aussie i finalen". De flesta linjerna avlade dock ändå på aussies som hade de "sanna" egenskaperna i sig och som var "moderate" så som rasbeskrivningen beskriver hundarna. Men sen fanns och finns det även linjer som helt glömt bort vad rasen ska användas till och vilka egenskaper som då krävs.

Bortsett från någon enstaka linjer och en liten grupp uppfödare så är aussies faktiskt är väldigt förskonad från den extremavel som finns i andra raser. Även om utställningshundarna kan vara grova och med överdriven päls och lite lata i arbetet så har man ändå bibehållit en sundhet som gör att de inte har överdrifter som påverkar hundens liv så som ex mopsar och shar pei drabbas. Och även utställningslinjerna har friska djur, vilket är helt fantastiskt. Oavsett om man gillar bruks eller utställning så är ju det viktiga att hundarna har ett bra och friskt liv. Om den har mycket eller lite päls är en struntsak, eller om den har behovet av ett regel bundet arbete eller inte.

Specielt om man ser till hur det gått för andra bruksraser som man utställningsavlat. Jämför man med exempelvis vissa schäferlinjer där vissa hundar står på "handlederna" istället för tassarna och knappt kan gå om de inte har ett koppel att hänga i, eller rottislinjerna där de blivit så stora och tunga och så kort nos att det är en utmaning för dem att springa runt ringen. Båda raserna har dessutom en hel rad med sjukdomar som drabbar stora delar av rasen. Något vår ras är förskonad ifrån.

Aussien har alltså gått från blandraser som visade styrka i vallning, vakt och tillgivenhet mot familj, med en lång och sund livstid och utmärkt hälsa, till en renrasig hund som i dag går att använda till de flesta sorters arbeten och aktiveringar som går att tillgå. Vissa former av jakt är i princip det som en aussie inte klarar av. Och som utöver det fortfarande är sund och frisk i både utställningslinjer och ranch eller brukslinjer. Och det är en bedrift som inte många raser klarat. Så oavsett vilken typ av aussie du har så kan du stolt se tillbaka till rasens början och veta att vi har en av de friskaste raserna som finns och som passar bäst av alla bruksraserna som en "allorundhund".

Källor

Australian Shephed Club of America (ASCA): www.asca.org
United States Australian Shepherd Assoc (USASA): www.australianshepherds.org      SvenskaAustralianShepherdKlubben (SASK): http://www.australianshepherdklubben.nu/om_historik.html