OT - Off Topic

Passgång.

2016-12-23 21:01 #0 av: Jetaime

Kanske bara jag som reagerar så himla mycket över det där med passgång, men Zuki passar i vanliga fall bara när hon är kopplad och vi går långsamt, men har senaste tiden börjat passa mer och mer på våra koppelpromenader även i lite snabbare takt (istället för trav). Jag tog upp det med Niels (som brukar massera Zuki) och han hittade lite spänningar i ryggen som han fixade, men upplever att hon passar lika mycket nu efteråt, som innan. 

Kanske inte så stor graj egentligen, men jag blir så himla frustrerad och får sån stark obehagskänsla i kroppen när hon passar och vet inte om jag ska "låta" henne gå så..  Så blir alltid att jag stannar och "tar tillbaka henne" liksom, vilket blir fruktansvärt jobbigt eftersom det blir mycket koppelpromenader eftersom jag bor i stan. När hon är lös så passar hon ju inte, men det känns som att hon blir "förstörd" av att gå så. Jättejobbigt.. 

Har ni reflekterat över hur era hundar går nångång? 

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!
Besök gärna min hemsida: www.lillarod.weebly.com 

Anmäl
2016-12-23 21:14 #1 av: Fisherling

Benji passar nästan alltid istället för skritt. Han kan även passa istället för trava. Men när han väl travar så är det en väldigt fin trav med hans långa ben :P

Tinja går i skritt eller travar. Hon passar bara när hon är väldigt trött i kroppen.

Anmäl
2016-12-23 21:43 #2 av: LinDajSon

Jag kollar alltid (alldeles för mycket) på hur mina går och letar störningar i rörelsemönstret... jättekorkad sak att göra, alldeles för lätt att jaga upp sig. ;) Jag kan inte hjälpa det. Fix idé.

Den enda av mina hundar som någonsin passat är Athos, han passar när jag har honom kopplad. Har med hur han är byggd att göra (rygglängd, vinklar...). Passgång blir bekvämast när han måste hålla mitt tempo (utan att dra). Släpper man honom travar han, och han har ett helt enormt travsteg. Jag har lagt lite tid på skritträning förut och det stärkte muskler och framför allt balansen, med det så minskade passandet något men eftersom det handlar mycket om struktur i hans fall så kommer det nog aldrig försvinna helt. :)

Vi har en aussie på klubben som har en märkbar rörelsestörning och passar väldigt mycket och i betydligt konstigare sammanhang, tror den hunden har någon form av skada eller liknande för det är tydligt att den gör det för att avlasta något. Jag har inte känt igenom den men slår vad om att det skulle gå att hitta försvagade muskler eller liknande.

Om någon av mina andra hade börjat passa skulle jag nog åka in till veterinären/hundfys omgående just eftersom de aldrig gör det annars.. men som i ditt fall, om hundfys säger att hunden verkar ok så är det väl säkert ingen större fara. Kanske köra lite skrittövningar ändå, stärka upp de "långsamma balansmusklerna" eller vad man ska kalla det... kan ju aldrig skada oavsett liksom. Lägga ut en stege och låta hunden skritta, höja lite allt eftersom. Balansera på luftmadrass. Skritta i blåbärsris/på kalhyggesmark. Sånt. :)

Anmäl
2016-12-23 21:54 #3 av: Jetaime

#2 Jag är likadan. Jag blir helt störd på mig själv. Men får henne genomkänd regelbundet och han som vi går hos är toppen, han har fixat alla andra småsaker under året.

Zuki passar också gärna i mitt tempo.. Så därför aldrig när hon är lös. Men under koppelpromenader blir det gärna pass lite då och då. Men har upplevt att det är mer senaste tiden.. Kanske sen senaste tävlingen eller så.. Har som sagt kollat upp det med Niels redan, men jag vet inte. Jag är så himla nojjig över allt sånt... Får se om jag går med henne i januari igen. 

Vet inte riktigt var jag ska hitta blåbärsris och kallhuggemark här Tyst

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!
Besök gärna min hemsida: www.lillarod.weebly.com 

Anmäl
2016-12-24 00:52 #4 av: reverse

Du ska absolut studera din hunds rörelsemönster. Och upplever du att något är fel så är det med största sannolikhet det. Att springa är enkelt, att skritta kräver finlir - vilket är jobbigare och hunden försöker avlasta. Det är oftast därför man ser pass i långsammare tempon och får höra att "hunden är trött". Så gott som 100% säkert är det inget fel alls på din hunds rygg, utan det som märks där är symptom från avlastningar/felbelastningar och vanligare än något annat är en muskelskada eller fler i "bakvagnen". Det är ju där "motorn" sitter med många rörliga delar och just största mängden muskler. Tyvärr är det ytterst få som är kompetenta nog att hitta dessa skador och hundarna symptombehandlas år ut och år in medan den ursprungliga skadan förblir obehandlad och hunden alltså aldrig helt bra. Min egen aussie fick gå i nästan två år med en skada på just det sättet. Jag var övertygad om att något var fel, ingen hittade något direkt fel förutom symptom (inflammationer, ryggont (("låsningar")), stiffare gång). Så jag sökte mig vidare efter svar under hela den tiden medan min hund blev sämre och sämre. Min magkänsla var inte nöjd med de vaga svaren och bristen på handlingsplaner. Veterinärer, fysio, naprapater...

Tack och lov är han numera helt bra, jag blev tipsad om en idag tämligen unik hundfysioterapeut av en annan med en liknande resa med sina hundar och allt föll på plats. Och med det jag vet idag inser jag vad bristande kompetens som finns men som tjänar pengar på stackars hundar och deras ägare, min hund skulle inte ha behövt lida så länge som han gjorde, jag är mycket kritisk och arg. Vi får inte tillbaka den tiden.

Så ta din egen oro på största allvar, för magkänslan är oftast rätt! Nöj dig inte med att få symptom serverade som diagnos.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.