jag känner igen det där med av/på-beteendet fast inte så extremt. Min hund är lugn som en klubbad säl inomhus men har otrolig energi så fort det förväntas hända nåt kul.

Vad tränar du med honom och hur ofta?

Känner också igen mig i beteendet, och frågar också om vilken typ av aktivering han får.. ?

Tack för svar.

#1 Just så är det, som en stor strömbrytare på ryggen ;-)
och extremt var ordet, otroligt extremt.

#2 och #3  Att gå med honom på gemensamma träningar har varit helt "out of the question". Det skulle jag så gärna vilja och verkligen längtat efter. Men först måste jag få ner honom på jorden och bli hanterbar. Mitt stora problem är att han inte ens närmar sig det tillståndet! 3-4 dagar i veckan ägnar vi några timmar åt lydnadsövningar, agility-liknade roligheter och sök i skogen. Allt på en lekfull nivå. Plus en hel del fysisk aktivitet. Men visst, han kanske skulle behöva mycket mer. Och han är otroooligt ömsint, glad och tillgiven hund, så när man väl kommer hem så glömmer man allt!

Ligger han högt i stress? Det låter som att han bygger upp en otrolig förväntan när ni ska iväg på något vilket lätt övergår i stress. Hur har du jobbat med detta?

Har ni provat spår? Det är en väldigt bra aktivering för hundar som lätt går upp i stress/extrem förväntan. Agility blir ofta väldigt stressrelaterat och jag hade undvikt den typen av aktivering tills vidare.

Såg att du åkt till varit hos hundpsykolog i Tierp, bor du i närheten?

Jag skulle också rekommendera spår och absolutabsolut (lydnad och spår) på en betydligt mer krävande nivå. Från början ska allt man gör vara enkelt och roligt men vissa hundar kräver REJÄLT mycket mer än "lekfull aktivering" för att vara trevliga och balanserade i övrigt. Det är ingen kritik utan ett konstaterande i all välmening. Man måste med en sånhär hundras vara beredd att anpassa nivån till det hunden behöver. :) Balanserar man deras tillvaro och aktivering blir de oftast betydligt jämnare i allt de gör, och är.

#5 Jo, när intensiteten går upp så blir ju stressfaktorn hög. Har inte mätt hans puls när han är som mest exalterad, men uppemot 300 är jag säker på. Men jag har också tveksamheter mot stressbenämningen. För mig är en stressad hund detta nästan jämt, inte bara i vissa situationer. När jag fick honom så sa man att han var överstressad, det tyckte jag inte alls, bara intensiv med stor vilja

#7 Jag har en hund som ligger högt i stress, men han är ju inte stressad konstant så nog kan en hund beskrivas som stressad även om det inte förekommer konstant stress.

Skillnaden kan nog vara hårfin i vissa lägen, man får lära sig att läsa sin hund.

#6 Tack för dina råd! Jag har över tid provat både lekfullhet och rejäla tag, men upplever aldrig någon förändring vilket gör mig mycket låg och deppad! #7 Tidigare har jag upplevt otroligt stressade hundar som kanske med tidigare traumatiska upplevelser haft mycket svårt att överhuvudtaget kunnat koppla av, ofta stått upp även inomhus, ofta flämtat i timmar. Så allt är ju så relativt.

Min kära fru skulle för andra gången på 1 och ett halvt år rasta Boston i söndags. Första gången fick jag springa ut och hjälpa henne! I söndags drog han omkull henne på gatan utanför och hon slog bakhuvudet i gatan med ymnigt blödande och ändan är nu helt blå, bara för att beskriva intensiteten ;-)

#9 Oj, jag undrar om du kanske missuppfattade mig, jag var nog otydlig… det jag menar är att jag skulle tro att det du behöver göra är att öka svårigheten när du lägger spår och liknande, inte vara "barskare". Om ni i dagsläget spårar 250 meter med en timmes liggtid en gång i veckan, är det kanske dags att stegvis utöka till säg 1500 meter med sex timmars liggtid och göra det två gånger i veckan, varvat med lydnad enligt "tävlingslydnadsupplägget" osv. Men uppläggen går ju att läsa sig till eller så brukar det finnas privata kurser, samt brukshundklubbskurser inom ämnet. :) Du ska inte vara rädd för att ta dit din hund, förklara för dem vad problemet är innan ni anmäler er och kanske har de förslag på lämpliga kurser, sätt att aktivera osv. Jag tycker att det låter som en hund som det går att få bukt på med relativt enkla men tidskrävande åtgärder. :)

#11  Nej, jag missuppfattade dig inte, jag är inte barsk på det viset, försöker bara vara tydlig om vem som är ledaren. Och ja, förstår att det handlar om tid och uthållighet. Men jag har läst och pluggat, provat med upp till många timmar men upplever aldrig någon förändring. Det är just det som känns så frustrerande. Men jag ska ta ditt råd, greppa tjuren vid hornen och gå till en kurs, hur jobbigt det än kan kännas.

Jo, jag ser avundsjukt på alla som har en vanlig social relation men sin hund när de är ute och går så fint i parken. Förr gick jag nästan 2 mil om dagen med mina hundar, nu tar jag helst bilen hem och har ett härke från bilen till trappuppgången ;-)

Tack för dina råd!

Passivitet för du inte glömma bort. Inne på Klickerträning iFokus har en aussieägare gjort en artikel om just passivitet, kolla in den! Sedan ska du inte vara rädd för att åka till BK med hunden. Jag spenderade en hel del tid i slutet där med min förra aussie som från början var helt låst på hundar, kastade sig och det såg ut som om han ville slita den i stycken. Sista gången vi var där, körde vi Agility, löst, en söndagseftermiddag, bland en massa folk och hundar. Allt går, att bara köra lite lydnad på plan några minuter när andra är där kan nog mer än väl trötta ut honom genom alla intryck. Att hålla koll på omgivningen och samtidigt utföra mattes kommenderingar är svårt förstår du ;)

#13 Tack för tips. Jag kolla allting -alltid - desperat!