Annons:
Etikettmh-mt-bph-och-problem-beteenden
Läst 2302 ggr
Kazince
10/12/15, 2:21 PM

Rädsla?

Hejsan!

Nu har Tossa blivit 6 månader och mer horomonell än vanligt, de senaste 2 veckorna har det även börjat krypa fram rädslor från alla håll och kanter vilket känns sisådär. I Lördags råkade min sambo starta en takflärkt som han snabbt stängde av igen, Tossa reagerade snabbt som attan på den, skällde, morrade och hoppade runt. Vi tänkte att hon skulle skälla ett tag för att sedan släppa det och hitta på annat som hon gjort med annat, men denna gång höll det i sig. Enda tills idag (måndag). Hon sov dåligt natten till söndag, vankade av och an samt morrade några gånger. På söndagen var det lite bättre men på kvällen började hon morra och skälla ordentligt mot fläkten, sedan skällde hon ut mot fönstret samt reagerade på varenda lampa som satt i köket som då också fick sig en rejäl utskällning. Så höll hon på till idag då vi åkte hem därifrån. Mörkret verkar vara en stor faktor för att hon ska bli osäker och det har jag märkt tydligt, hon går långsamt och med låg profil när vi är ute i mörkret, glad och med viftande svans på dagarna. Det har inte hänt något utan detta har uppkommit av sig själv. Förut om hon blev rädd skällde hon lite, avvaktade och sedan släppte hon det helt. Det här är första gången hon har fortsatt vara osäker på något, och då över en hel helg.

Kan tillägga att hon verkar ev vara på gång med sitt första löp, kissar mycket och hanarna har börjat bli väldigt intresserade av henne. Kan det vara en anledning tro? Är det någon som upplevt liknande med sin hund?

Annons:
LinDajSon
10/12/15, 2:53 PM
#1

Åh, de kan ha riktigt galna perioder, vet inte hur vanligt rädslepåslag av den graden är men de har ju perioder då man undrar vad tusan de pysslar med. Kan ju vara allt från plötslig självständighet, till att de ska tjafsa med andra hundar, till att plötsligt vakta så in i norden, till att bli lite slöa och ointresserade. Bara se till att hunden löser upp sina rädslor och lär sig att man kan ta sig igenom allt läskigt, det växer de av. Det låter lite skumt att det höll i sig så länge  men hundar är ju individer. Känner ni att det blir värre så kanske det kan vara en idé att kontakta en veterinär och utesluta fysiska orsaker.

Gör självförtroendehöjande övningar; spår, balansträning, med mera. :)

Är hon på väg in i löp kan det säkerligen påverka, tycker det låter lite tidigt med sex månader men det där kan ju variera. Vissa tikar blir jättelåga, andra överreagerande, andra griniga, vissa märks det inte alls på.

Kazince
10/12/15, 3:04 PM
#2

#1 Vi har varit hos veterinär då jag vart orolig när hon började kissa hela tiden och bli mer osäker, hon har inte ont någonstans och han gissade att det kan vara början på löp. tex. Många i släkten började löpa tidigt, så det kan ha slagit igenom på henne. 

Gällande rädslor så är hon inte särskilt brydd under dagen, blivit aningen mer känslig för distraktioner och hon tycker stora hundar är obehagliga, annars är det nog ingenting. Men när det mörknar blir hon helt ombytt, skäller på det mesta, blir osäker och det kan sitta i ett tag då. Det är jobbigt, det är min första hund så jag tänker att jag gör fel, försöker stärka henne. Vi spårar, tränar även sök, mycket balans och har kul ihop med övningar som hon klarar utan problem för att egoboosta henne. Så som hon vart i helgen har jag aldrig varit med om, brukar släppa saker relativt fort iaf. Hundmöten i mörker kan hon "moffa" flera minuter efter hunden passerat.

Kazince
10/12/15, 6:49 PM
#3

Hon är igenomkollad av veterinär men  det var ett tag sedan, inte heller röntgad eller liknande, hon rör sig väldigt spännande med höfterna, de rör sig väldigt mycket så hela bakdelen svängen omkring så hon blir som en ostkrok. Har hört att det kan vara tecken på taskiga höfter så jag funderar starkt på att kolla upp det för att se om de är helt kassa, sedan ska hon ev få ögonlysas en sväng eftersom hon blir rädd just när det är mörkt. Bättre att veta i tid om något är fel så jag kan anpassa belastning och träning efter henne för att det ska bli så bra som möjligt. Hoppas att det inte är något! En vän som är veterinär ska känna igenom henne idag, bland muskulatur samt skelett och se ifall hon tror att jag borde boka tid omgående eller om vi ska avvakta lite för att se om det är en period och inte något smärtrelaterat. Vi får se! Skulle vara skönt om hon "bara" har en spökålder och inget fel med kroppen.

Naviifax
10/14/15, 10:07 AM
#4

Navi är ju också i spökåldern nu men på ett helt annat sätt :/ Men det är nog väldigt individuellt hur "illa" det blir. Självförtroende övningar är bra men det kan inte bli så att det blir för mycket? Så att när hon väl är i mörkret och inte är uppehållen av balansövningar så kanske hon blir rädd för att det "slår" henne att hon är omgiven av mörker, som en chock typ?

Dem är ju så äckligt smarta med så dem kanske fattar att man uppehåller för att man inte ska vara rädd ;) Jag tänker som när jag lär Navi att inte vara rädd för åskan, jag gör ingen stor grej av det. Bryr mig bara inte om det, reagerar inte och agerar bara normalt. Så gjorde jag med mörkret med Navi, igår var vi i skogen i kolsvart mörker men hon var bara nyfiken och inte det minsta rädd.

Att "bara vara" kanske kan hjälpa i detta fallet?

@adventuresofnavi | instagram

Kazince
10/14/15, 11:59 AM
#5

Hon är nu igenomkollad och det är inga fysiska fel utan det är den mentala biten som är svajig.

Hittills har hon varit tuff, framåt och orädd, Sedan har det eskalerat totalt nu och det har blivit rädslor som håller i sig länge, går inte att ignorera det och "inte göra en grej av det" då hon verkligen blir rädd och ordentligt osäker. Fått tipset att ignorera det av många, men de som ser hur hon reagerar förstår att det inte går. De små rädslorna som t.ex en buske eller en bänk en promenad går att bara gå förbi som ingenting, men inte när hon blir rädd för något så det håller i sig i flera dagar och påverkar hennes sömn.  Hon har lätt att gå upp i stress i vanliga fall, kommer inte riktigt till ro förrän hon har tränat alternativt varit ute och rört på sig ordentligt. Vi har passivitetstränat sedan dag 1 och hon har inga problem att bara vara om vi är på klubben, sitter vid en tävling, kollar på travet mm eftersom det ändå händer något då. Att bara vara hemma som nu när jag har influensa och är däckad, då går hon upp i stress och det tar tid innan hon kommer ner i varv trots att vi självklart har passivitetstränat inomhus sedan dag 1 också. Så hon har mycket i skallen nu, för visst hopn har alltid haft svårt att bara vara och det har vi fått fokusera mycket på. Men inte alls som det har blivit nu, flåsar, vandrar runt och är orolig i kroppen tills vi har gjort något träningsmässigt. 

Detta arbetar vi såklart på, men kan alltid vara bra att höra andras åsiket gällande svårigheterna vi har och som kanske kan komma med bra tips. :)

Naviifax
10/14/15, 12:08 PM
#6

#5 Kollat med uppfödaren? :) Kanske ligger genetiskt att mamma eller pappa var likadana?

@adventuresofnavi | instagram

Annons:
Kazince
10/14/15, 1:43 PM
#7

Pratade med uppfödaren och vad vi vet ska det inte finnas något särskilt i släkten. En hund hade stora problem med hundmöten (tror han är släkt) men de har inga problem med det nu. Träningskamrater och veterinären tycker hon är mycket i skallen, klurig hund och att hon lätt stressar upp sig trots att det inte verkar finnas någon "riktig" anledning till det. Ibland slår det mentala igenom ju, så man vet aldrig. Men lite klurig är hon. :)

Upp till toppen
Annons: