Personligen känner jag att, nej det är inte speciellt viktigt hur man bor sålänge dom ändå får sitt i promenad, rastning och träningsväg. Jag tänker att när man bor i lägenhet tex. så MÅSTE man gå ut med hunden på ett annat vis än om man har en trädgård där man kan bara släppa ut dom tex. sista kvällskissen eller så.. 

Oavsett var jag bor så gäller samma regler att inomhus är det inomhusaktiviteter och vila som gäller och vi kör ofta iväg för att träna eller promenera någon annanstans än just i stan. Sen kan det väl bero lite på ytan man har, hur många hundar som är rimligt, men som sagt.. vi varken spårar, vallar eller springer agility (tja.. det har väl hänt att vi har kört lite grunder till agility i min lilla etta, hahah) inomhus.

Har testat lägenhet, villa i villaområde, villa på landet (inga grannar, otrafikerad enskild väg, stora fält och skog). En hund i lägenhet gick bra, men skulle aldrig vilja göra om det och definitivt inte med flera hundar än en. Har fått smak på det goda livet (och allt blir så mycket enklare just när man har en flock). För min del handlar det inte om vad man gör eller inte gör inomhus, mina hundar hade kunnat bo i en husvagn sett till ytan. Det är logistik/frihet som jag tycker är oslagbart med att bo "för sig själv". Längtar tills vi flyttar ännu längre ut på landet/till gård…

Nej, det spelar ingen roll. Jag bor på 30 kvm och till och med mina kompisar tycker att jag "bor för trångt för en till hund" och jag bara "eh, men jag motionerar inte hundarna i lägenheten". Mindre space i lägenheten betyder också att jag måste gå UT och göra saker, det går liksom inte att träna inne annat än lite frishaping. Och det betyder att hundarna inte heller kan rusa runt som galningar utan håller sig till brottning. Supersmidigt, slipper risken för halkskador på hala golv. De lär sig enkelt att inomhus = vila eftersom det inte finns space nog för att ränna runt. Så jag tror att det är bra med liten bostadsyta 😂

Dock avskyr jag att bo i lägenhet. Hatar trappor, hatar hiss, hatar grannar så nära inpå, hatar att behöva gå ut på en parkering, hatar alla jobbiga småhundar och lösa katter. Nä, jag vill flytta ut på en gård med mycket mark och ett litet men praktiskt hus 😃

Jag har bott i allt från lägenhet till gård och kan säga att mina hundar har tveklöst haft det bäst i lägenhet! Då går man ut tillsammans med hunden, och man måste, som ovanstående säger, göra det varje gång hunden ska ut! Automatiskt lägger i alla fall jag in lite övningar på minsta lilla promenad. I hus med tomt får hundarna mer sköta sig själva. Det finns så klart för- och nackdelar med allt, men att utesluta vissa boenden när man säljer valp verkar konstigt. 

Och när vi nu är inne på området har jag också svårt att förstå de som tycker att man måste ha stor bostadsyta. Inne tar man det lugnt tycker jag. I alla fall får mina hundar sin motion utomhus 😃.

Såklart, hade jag haft den möjligheten att välja så hade jag ALDRIG bott i lägenhet heller, men när så är läget så får man ju göra det bästa av det utifrån förutsättningar.

Jag bodde i villa med trädgård när jag bodde hemma hos mina föräldrar, och huuuur mycket smidigare var inte det?! Speciellt med valp! Jag hade till och med dörr ut till trädgården från mitt rum. 😎Drömmen hade ju varit att bo ute på landet, men vad ska man göra liksom.. Jag vill ju inte utesluta hund ur mitt liv för att det är osmidigt att bo i lägenhet. (även om det är sååå bökigt många gånger).

#4 Det är kanske inte så vanligt i Sverige, men jag stötte på några uppfödare (australian shepherd) som helst såg att man inte bodde i lägenhet, när jag började leta aussie. Och jag tänker precis så att det är "svårare att vara lat" när man bor i lägenhet, för man måste ut, oavsett vad, man kan inte bara öppna dörren (även om det skulle vara så skönt ibland.. typ när hunden är dålig i magen och man måste springa ut hundra gånger på en natt 😃)

Jag tänker att man säkert får det till att funka hur man än bor. Men jag bor på gård, skitsnidigt att bara öppna dörren. 10m till skogen och stora fält att springa på. Jag går ut och går en prommenad minst en gång om dagen och gör lite annat smått också.

En av uppfödarna jag har kontakt med säljer vääääääldigt sällan till folk som bor i lägenhet. Jag älsksr den uppfödaren, men där dkiljer vi lite då jag tycker inomhus är lugnt och tryggt och utomhus ska fart och bus vara :) där kommer hunden i sig inte känns ngn skillnad. Frågan är väl mera vad vi är bekväma med. För trångt med hund, elelr som TS söger stt man bsra släpper hunden ut sådär :/ nej, så länge dom aktiveras, får kissrundor o hela paketet, vad fan gör boendet :D

Jag vet inte vad era hundar skulle välja, men jag är helt övertygad om att mina skulle välja livet på landet och någon latmansrastning här och där i utbyte mot i princip fri tillgång på vistelse utomhus och en berikande miljö.

I vissa andra länder verkar det ju vara jättekonstigt att rasta sin hund. Någon gång i veckan sådär kanske man går en faktisk promenad. I övrigt får den springa på tomten. Ser ofta trådar i internationella aussie-forum, med övervägande amerikanska medlemmar, att de klagar på att deras hundar är så jobbiga - hur är det möjligt när hunden får springa på tomten hela dagarna. (Och sitta instängd åtta timmar i en bur medan ägarna är på jobbet, men det är en annan diskussion.) Ja hörröni, ett riktigt mysterium…

Utan en "kultur" av hundpromenerande och att faktiskt göra mycket med sina hundar utanför hemmet, kan jag på sätt och vis förstå uppfödares krav på trädgård. för att på något vis säkerställa att hunden får röra sig lite mer.

Loke har bott första halvan av sitt liv i lägenheter (och en väderkvarn…) och det funkade utmärkt. Nu har vi bott flera år på landet och han är nyss fyllda nio och jag tycker inte det har varit någon direkt skillnad utifrån hans välfärd eller vad man ska säga. I lägenhet blev det mycket promenader och det var mycket stimulans förstås eftersom vi bodde mer centralt, mycket dofter, möten etc. Här på landet blir det förstås en del "latmansrastningar" på tomten där han och min andra hund får skrota bäst de vill. Promenaderna här är ofta utan koppel, inne i skogarna osv. Färre intressanta dofter jämfört med stan, men en större frihet och även kroppsligen en fördel med att ofta röra sig i varierad terräng.

Sammanfattningsvis tycker jag nog själv att det som spelar roll är vad man erbjuder sin hund i övrigt i form av aktivering och intresse, inte i huvudsak storleken på bohaget med/utan tomt.

jag har aldrig haft hund i lägenhet men om man aktiverar men hunden mår ju inte automatiskt bra va att vara på landet. den måste aktiveras i båda fall.

föredrar själv lantlivet😊