Vill man ha en hund som låter sig bli älskad av allt och alla men ändå vill och orkar jobba som en Aussie tycker jag Jaktlabben är ett bättre alternativ. 

Det finns inga garantier att din Aussie vill bli klappad och gost med, hur mysig den än är mot dig är den antagligen inte det mot andra.

Min ska upp i knäet och mysa och allt vad det finns med mig men andra människor nosar han på och sedan är det bra.

Min aussie gillar de flesta människor, han är ofta intensiv i sitt hälsande (som i allt annat). Han gillar att hoppa, skutta och slänga sig på rygg när någon hälsar, det är ingenting jag tränat på att få bort och kommer inte göra heller - om jag vill att han ska sluta säger jag åt honom att lägga sig. Om personen är lugn och stillsam i sitt hälsande brukar han dock också vara det. Han har inget "behov" av att hälsa på folk (om det inte är någon han känner väl). Om det är någon ute på gården (okänd eller neutral - ingen kompis) struntar han i dem om de inte lockar på honom eller jag säger "varsågod". Om någon kommer in i huset och hälsar på (känd som okänd) brukar han dock tigga om klappar och kel. 

De flesta aussies jag mött har varit sociala, men det är heller inte ovanligt att de är reserverade - dvs att de inte har något större intresse av främmande. Det är inte ovanligt att aussies har problem med hantering.

Tack för era svar! Det värkar ju väldigt individuellt hur dom bemöter okända! Hunden jag söker ska inte vara för på heller, utan mer läsa av situationen!

Men det är i förstahand en familjemedlem och träningskompis jag söker🙂 Och skulle valet falla på en Aussei och den inte alls gillar att vara på jobbet med mig så behöver den inte det!

En Labrador går tyvärr helt bort för mig, vill även ha en hund som tilltalar mig utseende mässigt, och det gör inte Labradoren, Jaktlabben lite bättre för att den är smäckrare, men nej, tyvärr inget jag faller för 😐

Min aussie älskar familjen men inte främlingar. Vissa kan hon gå med på att de får klappa henne och då får det inte heller sluta klappa henne! medans vissa morrar hon åt och tycker är väldigt skumma och håller sig borta ifrån, speciellt män och barn. 

När främlingar kommer hit och låter henne vara och väntar tills hon kommer fram och hälsar så går det bra men om de slänger sig över henne och ska klappa och gulla med henne så undrar hon vad de håller på med, sånt gör hon bara med familjen 😉

Så det är väll den ända "nackdelen" med rasen tycker jag då.

Min var väldigt osäker med främlingar förut, nu gillar han de flesta men hatar verkligen barn (vilket jag också gör) och visar det om det blir för mycket. Även om vi bor i ett barnrikt område. Inget som gör mig dock, gillar inte när dom rör mina hundar endå :) Problemet är att dom inte vet hur man beter sig bland hundar.

Han älskar alla andra personer, som älskar honom och vet vad dom har att göra med :)

Fidel är faktiskt precis som jag vill när det gäller nytt folk. Lite intensiv ännu i hälsningen, men efter någon minut är det inte kul längre, och då struntar han generellt i personen. Ingen osäkerhet eller reservation, bara ett totalt ointresse så snart det inte är nytt längre.

#3 Jag har en jaktlabbe, superbra hund funkar med allt och alla och hänger med på allt möjligt. Hon allt med en nypa salt dvs inte så brydd om omgivningen vad som händer oavsett smällar, skrikande barn eller djur som springer omkring Jag tycker inte heller om utseendet så mycket, jag hade föredragit en hund med kanske fläckar. Ståöron samt längre päls men mentalt sett passade hunden för mig och därför har jag en jaktlabbe.

Bli inte lurad av utseendet, tänk på vad hunden har för kaliber istället.

Min mamma jobbar på kontor och Winnie och jag har hängt där ett par gånger. Hon går gärna in till mammas arbetskamrater och säger hej!