Jag tycker att aussien är lite "för fin" för sitt eget bästa… Många som skaffar den för att dom är så fina och egentligen inte vet riktigt vad det är som krävs av en som ägare/förare.

Jag upplever samma sak när jag är inne i stan eller åker buss och tåg. Alla ska klappa och prata med Zuki, för hon är ju så söt och lägger huvet på sne och blir så söt-glad när någon pratar med henne, eller bara kollar på henne.

Fast Zuki är underbarast i världens och har (nästan ;)) bara bra egenskaper och är en underbar hund, så berättar jag alltid också för folk vad det egentligen är för en typ hund, och vilket enormt arbete jag har lagt ner och lägger ner varje dag på henne. Och att det inte bara är en söt hund som kan gå hemma och skräpa om dagarna och gå någon liten runda runt kvarteret osv.

Jag har hört lite delade meningar. "Kass hund som alla blir nervvrak" "Bedårande, lättlärd och underbart mysig" osv Aussien är lite som tollaren, en hund som är för söt för sitt egna bästa.

#2 Ja klart sånt har man också hört. Särskilt innan jag skaffade Zuki fick jag höra sånt från människor som trodde att dom visste vad dom pratade om. (visst det finns säkert en del skräckexemplar också). Men då tyckte jag mer att dom dömde mig, och inte rasen. Det var mer som att jag inte var "rätt ägare" för den typen av hund osv.

Kommer särskilt ihåg en kommentar från en som mamma känner som även är/har varit instruktör på en BK här ner i skåne. Jag gick tillsammans med en vän till mig och vi var mitt inne i en diskussion när hon kommer med sin hund (jag har då Zuki lös och kopplar henne för jag känner att jag inte har full fokus på hunden när jag pratar med min vän samtidigt, och istället för att misslyckas så att hon springer fram till hunden så väljer jag att koppla henne). Och då säger hon "klarar du inte ens ha hunden lös?" och sen något negativt om rasen som jag väljer att inte lyssna på och sen säger hon även "men ja, du har ju din mamma till hjälp så det ska kanske gå ändå" (min mamma ser alla som väldigt duktig med hundar osv, då hon tränat och tävlat väldigt mycket i lydnad och passat alla andras hundar)

#1, #2, jag håller helt med, den borde vara lika ful som krävande, haha.

Från hundmänniskor får man ofta tvärtom, som du säger #2. Nerviga, omöjligt att hitta bra hundar, "nej köp inte en sån" fick jag höra från vissa hundfolk när jag gick i hundplaner.

Jag är väldigt nöjd med mitt fluffmonster, men jag får verkligen jobba för att han ska vara dräglig. Han är min första hund och jag förstår helt de som ej rekomenderar Aussie som första hund. Det skulle inte jag heller göra i första taget, även om jag själv är ett levande exempel på att det går alldeles utmärkt (än så länge).

Jag skulle nästan vilja printa visitkort med min bloggadress att ge till alla som frågar. Jag har en tendens att mest skriva om det negativa och kämpiga, så där kan de få sig en fin bild av den lilla terroristen.

#4 Har märkt tydligt på Zuki dom senaste dagarna efter att hon var halt, att det INTE är kul med en understimulerad aussie på 13 månader ;)… Aldrig sett henne som ett sånt stort monster som dom senaste dagarna, men å andra sidan så gör vi alltid något om dagarna och någon vilodag då och då går hur bra som helst, men inte flera dagar i streck och koppelpromenader…

#5. Jag har varit sjuk i två veckor. Tell me about it!

Efter ett par dagar fick jag gå upp och anstränga mig att aktivera hunden trots feber och hostattacker. Guld värt vid såna tillfällen är ju att ge mat i aktiveringsleksaker och liknande. All mat ska ta lång tid att äta.

Min rastgård har också räddat mig lite. Där han har fått ut mycket energi trots att jag mest suttit på en bänk och som mest kastat bollen några meter. Men det är ingen hållbar lösning, det fick jag befara på kursen i fredags.

#4 Min kontaktperson var dundersäker på att ALLA aussies var nervvrak som inte vågade gå utanför dörren för att hon kände en som hade en sådan. Självklart var Opsis en också. Det var hon bomsäker på, hon hade ju haft hundar i 30 år!!! Precis som att en enda fungerande metoden för att få hundar att inte dra är att sparka på den mellan frambenen!! #5 På tal om understimulering har jag fortfarande något att bita i iom att Opsis varit understimulerad i 1&ett halvt år, hehe.

#7 Tur han kom till dig då :)

Mina hundar är tydligen magiska eller så stämmer det att de inte är aussies (referens till tråden om förväxling av ras) ;) för de är inte alls så lätta att understimulera som jag ofta får uppfattningen att andras är. Eller ja, understimulerade kanske de blir men det krävs mer än ett par veckors vila för att det ska komma någon form av beteende som visar att de är det. Är jag sjuk en vecka klättrar de inte på väggarna, de ligger hos mig och glor på tv, husse får knappt ut dem på promenad för de är nöjda med att slappa. Hur mycket jag aktiverar dem handlar om vad jag känner för, inte om vad de vill. De anpassar sig. Jag har också hört det där med söt och lättlärd ett antal gånger men krävande hör jag ännu oftare. Båda sakerna är väl sanna, men framför allt så är det en spretig ras och det går att hitta ytterligheter åt alla håll om man letar tillräckligt. Att hitta en aussie som passar det man vill ha ut av en hund och är något man klarar av att hantera är inte alltid så lätt men lyckas man är man fast. Det är en härlig ras!