Är det en aussie (tänkte eftersom du tar upp det här inne på asif)? ;)

Min systers fd sambos hund var här väldigt mycket när min syster och han var tillsammans (tom mer än hon var hemma) detta var en blandning mellan labbe/flatte och hon jagade och gick på katten och "trampade ner honom" osv. Men vi fick passa en massa ibörjan (tog dock ett tag) men det blev bättre och bättre och tillslut brydde hon sig inte alls om katten. (vår katt är så tur… eller på gott och ont.. världens snällaste och har väääldigt mycket "hundvana")

Jag vet inte, men jag skulle nog inte se det som ett problem sålänge inte katten blir jättestressad, och bara inte lämna dom själv tillsammans.

Nej det är inte en aussie, jag har skrivit runt på flera forum för att få så mycket svar som möjligt :) hade det varit en aussie hade jag inte varit oroad alls, de lär så snabbt och den extrema arbetsviljan gör ju att det blir lättare att hantera stress och alla andra situationer. Det här handlar om en isländsk fårhund. De har tendens till att vara stressade, och har inte lika bra uthållighet som en aussie när de ska fokusera t ex ;) Det låter ju bra i alla fall, vår katt är också en riktigt cooling, det är inte mycket som skrämmerr eller stressar honom. Men hur var hundens beteende mer exakt? Den här hunden får nämligen ett ganska rejält "jag vill döda dig"- skall och beteende. När situationen är lugn är det ok, men just när stressen åker upp så går han upp i det röda fältet.

Nej det kan ju vara skillnad på vad det är för ras också på vilket vis man tränar. (och hur pass stark jaktinstinkt dom har)

Hon ville väl egentligen mest leka. Men hon flög på honom och ställde liksom sig och stampade med framtassarna på katten om man inte var beredd, och katten, dum som han är bara låg där och lät henne. Sen var det rätt mycket jagande också tills han hoppade upp på något där hon inte kom åt, samt bet tag i svansen och pälsen och släpade med honom.

Men det kan inte vara lite så att han lugnar ner sig även med katter om han får ordentligt med aktivering och rastning?

Ah ok, haha våldsam lek alltså. Det är mycket möjligt att det lugnar sig en del, men vet inte hur mycket ajg ska räkna med egentligen. Om jag är riktigt ärlig så tror jag faktiskt inte det vore några problem att få det fixat. Det lär bara ta sin lilla tid. Som du säger så gör ju aktivering underverk, och han lär vara total utslagen efter en dag med mig på aussienivå ;) men det hjälper att bolla iden med folk, så får man en bättre uppfattning om vad som kommer krävas och vad jag är villig att ge. Jag pluggar ju på heltid, på en väldigt krävande studie, samt tränar och tävlar flitigt med Lyra. Så frågan är väl egentligen, hur mycket tid har jag över? Det är bara så svårt att titta bort när man känner hunden, och dessutom misstänker att det ligger en riktig guldklimp träningsmässigt under all den stressen. Det kittlar ju verkligen i fingrarna och man vill ju ge honom en chans!!

Jag skulle inte våga chansa med en vuxen hund som har det beteendet och ingen kattvana. Jaktinstinkt är lurigt och man kan inte lära katter att aldrig springa. Det ta en halv sekund om det går överstyr, sedan har man antingen ingen katt eller en fet veterinärräkning (för katt… eller hund). Busfasoner är en sak, "verkar vilja döda" en annan sak. Stressen är en trigger men jaktbeteendet är en drift.

Dock verkar han inte ha avslutet. Dvs han är ju en fårhund, och vall är junjakt utan avslut. Han har hittills inte visat någon vilja att avsluta jakten, när han stuckit efter katter ute och de stannat upp..

Hm… mja… Att de är vallhundar betyder inte att de har mer spärr än någon annan ras när det kommer till små byten. Man kan inte dra paralleller mellan ett får och en katt, för övrigt har jag sett mer än en nytänd vallhund som OM den fått göra precis vad den ville i fållan säkert hade kunnat ta livet av ett får, inte för att vara elak men för att jakt och vall inte skiljer sig så mycket och det finns ingen hundratioprocentig inbyggd spärr som säger att hunden inte kan avsluta jakten. Det är vi som lär dem var gränserna går. Vissa ligger närmare jakt i början, andra närmare "vall". Drifter är kniviga. Sen är det alltid lite svårt att säga att bara för att en ras vid något tillfälle användes till det ena eller andra så har den samma förutsättningar, drifter och egenskaper. Klurigt!

För övrigt finns det många vallhundar som tar möss, sork och liknande, minns en bekants hund som gärna visade upp stora råttor… hua… den var uppvuxen med katter och hade inga tendenser alls mot dem, dock.

Absolut har du rätt, men jag menar inte generellt, utan just specifikt mot denna hunden. Han har ju visat hittills att han inte avslutar jakten när det gäller katter ute. Råttor tror jag avsolut han vill ta, hade själv råttor förr och där hade han ingen spärr, men katterna, ja, där stannar han ju när han kommit ikapp katten..

(Tack för hjälpen med att bolla ideer! :) )