Jag fick hem Zuki när hon var nästan 10 veckor och idag är hon 14,5 månad. Och jag måste ändå säga att Zuki har varit en väldigt "lätt" valp. Men det kan ha med att göra att jag alltid haft möjlighet att antingen ha henne med mig på jobb/aktiviteter och har varit hemma mycket med henne, samt lagt ner väldigt mycket tid på henne.

Hon blev rumsren väldigt fort, kissade ett par gånger inne dom första 2 veckorna och bajsade nog bara inne en gång, när hon inte hann ut. Men hon visade väldigt tydligt när hon ville ut och jag sprang säkert ut med henne en gång i kvarten dom första veckorna, jag var så fruktansvärt rädd för att misslyckas med det (när jag ser tillbaka på det idag så var det kanske lite fjantigt att se det på det viset för det är klart att det FÅR lov att hända lite olyckor innan man kan hålla sig).

Hon har aldrig bitit sönder något, eller bitit/nafsat på människor, hon var verkligen inte rädd av sig och älskade allt och alla och var supersnäll till andra djur så som katter och kaniner.

Hon var jättelätt att ta med sig när man skulle någonstans. Hon somnade lätt på bussen/tåget och kunde slappna av nästan var som helst.

Var lätt att ha lös för hon sprang inte iväg eller stack osv.

MEEEN. Det absolut svåraste för oss har varit det där med ensamhetsträningen, oj herregud vad jag mådde dåligt över det där. Jag trodde verkligen att jag hade fått en hund "som inte kunde vara ensam". Det var något som plågade mig nått enormt särskilt med tanke på att det kändes som att det inte blev några framsteg. Men vi jobbade en massa på det, och idag är det inga problem. Ibland kan hon bli lite stressad när hon lämnas på nya ställen hon känner sig otrygg hos, men det är en så otroligt stor förändring :) Och jag LYCKADES, tillslut så!

Ohh.. ja ha fortfarande lite problem med att hon är liiite hoppig och studsig när hon blir glad. Såå.. Hon blir nästan lite för glad lite för ofta 🤪.

Hmm, har hänt så frutkansvärt mycket för oss under de här ca 7 mån jag har haft henne!

När hon kom så sket hon totalt i mig . Både jag och andra hundar kunde gå iväg/åka iväg med bilen och hon ägnande oss inte ens en blick, totalt obrydd. Hon har aldrig stuckigt iväg. 

Så fokuset på mig och våran realation har vi jobbat fruktansvärt mycket på och gör det än idag. Och det är STOR skillnad hon har hela tiden koll på mig och vill vara med mig, men hon litar fortförande lite mer på sig själv än på mig.

Att lämna henne har aldrig varit ett problem, hon är fruktansvärt självständig och klarar sig själv:)

När hon kom så kunde hon ge vuxna hundar blickar och de vek av 2-3 m ifrån henne. Så hundspråk har hon fått lära sig den hårda vägen. Kan hon så kör hon över både människor och andra hundar.

Jag måste hela tiden läsa av henne vilket egentligen är bra för jag har lärt mig så fruktansvärt mycket och mer kommer hon lära mig!

Här är lite av det som hänt, finns mycket mycket mer =)

RUMSRENHET! Tog väl över 6 månader att få han helt och hållet rumsren. Man blev lite irriterad..

Det bästa med Vix är väl att det aldrig varit några större problem med att lämna honom själv. Sedan har han inte varit någon gnagare heller-bet sönder min macbookladdare dag 2, sedan har han inte bitit något mer. Tack och lov. Han är även väldigt social och orädd i många nya situationer vilket är underbart. (Det enda han visat sig rädd för är skateboardåkare, ska försöka ta itu med det nu.)

Det som är jobbigt med honom är att han är så oerhört tjurig, tokskäller på katterna fast att han vet att jag blir galen. Bryr sig inte det minsta om konsekvenserna, haha. Men även det har förbättrats riktigt mycket senaste tiden.

En annan sak är det här med rumsrenhet. Jag var övertygad om att han skulle vara busenkel att få rumsren-första tiden gick hur bra som helst. Men sen vid fem månader började han utan förvarning kissa inne om vi fick besök. (Alltså inte kissa inne av lycka direkt de kom in genom dörren, utan helt utan förvarning sätta sig mitt framför en och kissa för att sedan leka vidare.) Om bara jag/familjen var hemma så gjorde han inget. Sååå då var det bara att börja om från ruta ett och kuta ut och in vid minsta lilla tecken, och oftare än så, hehe. Men nu har det börjat släppa, skönt.

Ooooch nu kommer könsmognaden, can't wait, 🥵

Fidel had en period då han kapade av sladdar. Bara på mitten. Jättekul. Alla hörlurar, usbsladdar och annat som lätt blir liggande framme föll öpper och blev i många, prydliga små bitar.

Rumsrenheten var aldrig några problem. Vecka sexton så slutade han bara att kissa inne. Bajs har han aldrig gjort inne.

Vara själv tränar vi fortfarande, men det har egentligen inte varit ett problem. Snarare har jag tränat på fel sätt och inte mycket nog. Nu är vi på banan med det: Han var själv ett par timmar här om dagen utan problem, och jag tror han klarar mer utan problem.

Passiviteten har också varit jättebra. Det vi fått jobba mycket på däremot är hans totala besatthet vid andra hundar. Förut var han så fixerad att det inte gick att få kontakt, men nu är det bättre. Men med andra hundar går han upp mycket i stress. Han vill till dem och han vill leka. Även när vi haft hundbesök i flera dagar har han varit hög i stress och bara velat leka med den andra hunden konstant.

Det har dock blivit bättre med tiden och jobb (svårt att säga vad som gjort mest), så jag hoppas att detta kommer minska med aktivt arbete och mognad från hunden.

Har haft Alva sen i början av juni, och de "problem" vi haft har varit att hon skäller för uppmärksamhet, lätt blir stört hyper utomhus (hoppar, springer, biter i armar och koppel), och skäller när hon blir uppe i varv också. Allt det har blivit lite bättre hela tiden, och nu funkar det ganska bra med allt det. Hon hade inte vart med om så mkt innan hon kom till oss vad jag har förstått, så det var väl allt nytt som blev lite för mkt. Vi har ju också fått in en bra rutin och nivå Med aktiveringen nu så det har säkert hjälpt också.

Jax har varit som en ängel den mesta tiden som valp och är fortfarande nu vid 6 månader.

Han har aldrig bitit sönder något eller gett sig på inredningen. Enbart hållit sig till sina leksaker.

Rumsren blev han i stort sett väldigt tidigt. Kunde väl hända att han gjorde någon pöl inne om det var mycket folk hemma eller efter lek. Han visste ändå att han skulle göra behoven ute. Dock kan det bli någon pöl om vi får besök eller om vi träffar på någon som han kan bli lite för glad. Nu i stort sett kan det komma några droppar.

Han säger absolut ingenting heller. Fast vi bor i en trappuppgång med folk som dundrar och tidningen som kommer på morgonen. Han säger ingenting mot hundar om de grymtar mot honom. Inte heller när han sitter i bilen. Verkligen tyst som en mus. Det är nog det skönaste av allt!

Ensamhetsträningen fasade jag för men den har gått klockrent den också. Ibland stannade jag till utanför dörren och lyssnade, kunde komma några pip men han går ofta och lägger sig. I bilen är han som tryggast och kan sitta där någon timma.

Det jobbiga har väl varit att han ska fram till precis ALLT när vi är ute. Då han nästan är lite översocial. Den fronten har han lugnat sig lite med hjälp av träning. Super härligt att han verkligen tycker om alla så, det säger jag inget emot. Men han har varit extrem. 
Det andra jobbiga är när han drar i kopplet. Det är jobbigt att se honom flämta och harkla sig efter luft samtidigt som mina armar värker… nu har jag införskaffat VGW-bälte, hoppas det hjälper.
Han kan stressa upp sig väldigt mycket med umgänge av hundar och mycket folk runt om sig, när vi är inomhus. Han ska vara med i varenda liten vrå och det är då han har väldigt svårt att slappna av. Vissa gånger när vi har varit på besök i några tim är han oftast helt slut när vi kommer hem.