Kopierar från min blogg.. dagens kvällspromenad!

"Usch vad Zuki skrämde mig idag när vi var ute på kvällspromenad i mörkret..

Hon var lös som vanligt, och vi gick inne på grusvägarna/gångbanorna osv, sen rätt som det är stannar hon till precis vid en liten skog och jag har kanske 50 m före henne, så jag springer och gömmer mig. Antagligen har hon blivit rädd för något och ska söka skydd hos mig, men missade att jag hade gömt mig och swoooschade förbi i 190! Vilket jag tyckte var lite konstigt så jag satt där i busken ett tag och lyssnade efter Zukis gallopperande steg och plig från namnbrickan mot metallen på halsbandet… Men icke. Efter ett par minuter kommer jag ut från mitt gömställe och kollar var tusan hunden tagit väger, men inget spår av lillan. Så jag börjar ropa och leta som en tok (och det är liksom mörkt, och knapt några lampor som lyser upp heller). Efter ett par minuter är det inte kul längre, och jag ser inte en skymt av min hund och hjärtat sitter i halsgropen och slår som en galning och jag får upp alla tänkbara mardrömmar i mitt huvud. Efter att ha ropat och letat i säkert 10 minuter så ringer jag till min mamma, men det är upptaget, så jag testar pappas mobil, för att höra om han är hemma så han kan kika om hon kanske sprungit hem.

Samtidigt pratar mamma med grannen som tror hon sett Zuki springa förbi deras hus… utan sin matte. Men ja lillan står och flåsar som en jäkla tok vid bilen på uppfarten. Så när pappa säger att hon står där så kommer tårarna av lättnad. Min hund. Älskade, älskade hundskrälle. Jävla hund!

Hon har nog letat ännu mer efter mig än vad jag har efter henne för hon har sprungit så mycket att hon slitit upp klorna på nästan alla tassarna ända ner till pulpan. Så hon är lite låg och fjäskig och rätt slut nu. ♥

Hon har ALDRIG stuckit och skulle aldrig få för sig att göra det heller, kan bara tänka mig hur hemskt det var för henne. Usch nej. Nu ligger hon iallafall hemme, tryggt i sin säng och vägrar släppa matte med blicken ♥."