Har du provat att ha korv eller nåt godis som är verkligen suuuupergott?

Har du prövat att ställa krav? Tex att hon absolut ska sitta?

Jag är ju en sån som inte helt tror att alla kan lösas med godis. Ibland behöver man helt enkelt bara vara tydlig med hunden vad som gäller. Ett sittkrav kanske inte gör att hon är tyst, men det kan bli ett bra bryt. Många hundar går ju upp i stress och blir okontaktbara. Du vill ju få bort stressen, inte skallet (som bara är en konsekvens av stressen), visst?

Sen är det alltid värt att fundera över varför hon skäller. Är hon osäker? Förväntansfull? Vill leka? Vaktig?

Varför hon skäller påverkar absolut hur man kan jobba med problemet.

Japp, det distraherar henne men så fort hon märker art de inte finns nå mer, eller att jag bara ska ta upp en till så tokskäller hon igen..

Jag skulle gissa att nyckeln är ett sjuhelsickes tålamod. Det kan ta mycket träning innan det blir bättre, en vecka kanske inte räcker, det kanske krävs ett par månader med konsekvent träning. Och ibland är det inte ens träningen utan mognaden det handlar om… Hur bor ni? I stan, på landet? Träffar ni hundar flera gånger på promenaden eller någon enstaka gång då och då? :)

Jag skulle nog säga att du kanske skulle testa att träna in något utanför själva skällsituationen som du kan använda för att avleda. Det är bättre att träna in något utanför konfliktsituationen än att försöka bryta när de är mitt inne i det. Är hon hyfsat lättmotiverad bör det gå att hitta på något som ni övar in tills det sitter i ryggmärgen - typ nosdutt i handflatan under ständigt ökande störning (börja inte i köket och sedan rakt ut till hundgården). Arbeta upp stadgan i det beteendet, så att hon får hög förväntan på att det blir riktigt trevligt när det begärs av henne, lägg på störning - lite i taget - så småningom bör det gå att använda i vilken situation som helst. På så sätt får hon också förståelse för att jobba, fokusera, under störning.
:)

Går det inte att locka med korvbiten så att hon följer med dig, du kan ju typ börja gå baklänges med korvbiten så kanske hon följer dig istället för att fokusera på den andra hunden?

Jag vände Opsis vid möten. Dvs släpade honom ut mot sidan så han tvingades att vända ryggen till hunden och sitt ansikte mot mig. Tokbelöning med skitroliga frisbeen vid minsta lilla kontakt, kamp med den leksaken tills hunden passerat. När han började ta kontakt självmant började jag ställa krav. Han fick skälla, gnälla, skrika och yla efter den andra hunden bara han satt. Tillslut kunde han sitta okopplad på brukshundsklubben bland en massa lydnad och skällande hundar medan jag och min vän släpade ut agilityhinder utan problem. Vettesjutton om det är något för alla men för Opsis funkade det SUPER.

En kommentar till #6 . Om du har en väldigt föremålsdriven hund är det dock värt att fundera över om föremålsbelöning är bra eller om det bara drar upp mer stress. Det är såklart individuellt, Fidel blir bara sönderstissig av föremålsbelöning vid hundmöten, och ger blanka fan i godis. Går jag fram och trycker in godis i munnen på honom spottar han ut hur gott det än är.

För oss har det funkat bäst att hålla oss på långt håll från andra hundar där det faktiskt funkar att få kontakt. Vi jobbar också med en privat instruktör, vilket verkligen är toppen. Det hjälper mig verkligen i alla aspekter av hundägandet.

Fidel är stressig vid hundmöten, men jag har också varit dum första året och låta honom leka vind för våg med för många olika hundar. Nu har han väldigt stor förväntan på andra hundar vilket yttrar sig i drag och skall. Vi jobbar parallellt med att jag är skitrolig och andra hundar är skittråkiga. Nu får han bara träffa några få utvalda och gamla tikar som hellre uppfostrar än leker.

#7 Precis, Opsis var rätt föremålssugen men gick inte upp i stress vid det, vilket säkert var anledningen till att det funkade.