Med min förra aussie aktiverade jag honom främst med sök/upplet och freestyle, detta 5-6ggr i veckan. Någon gång i veckan far vi ner till klubben och tränade agility med en vän.

Med valpen tränar vi mest lydnad och vardagsgrejjer, oerhört jobbig typ men när han sover är han rätt.. behaglig. 

EDIT: Lägger till lite mer text.

Opsis, min förra aussie, var en väldigt krävande individ som hela tiden behövde stöd och styrning i sitt liv. Han kom ifrån en toppen uppfödare och bra föräldrar, men ibland slår saker snett och vissa händelser svetsar sig fast som ärr på hunden. Han gjorde utfall mot allt i början(Omplacering) och ju mer som utfallen mot hundar saktade ner ju mer ökade utfallen och osäkerheten mot människor. Han var en väldigt reaktiv och signalkänslig hund som tillslut fick somna in.

Flynn, min 14v valp, är helvetet själv. Oerhört duktig och trevlig utomhus och mot främlingar men ger en gråa hår inomhus med familjen. En rätt tuff valp som är helt obrydd av ljud och olika material, men kräver en del för att vara valp, speciellt tuggben nu när tänderna kliar som värst(Han åt upp 5!!!! tuggben igår).

Aussien är en underbar ras, men rätt speciell och man bör ha klart för sig att det är en krävande ras. På bilden är Flynn efter miljöträning och lydnadsträning utanför willys, lättaste sättet att trötta ut en valp.

Här är min Fidel. Han är en hane på ett år i den härliga unghundstiden. 

Fidel får någon timmes effektiv träning varje dag. Vi tränar spår och sök och en del lydnad och småtrick. Utöver det har vi aktiva promenader med balansövningar och annat. Han får också råa ben och annat som gör att maten tar tid och blir stimulerande.

Fidel har mycket vakt i sig. Han skäller när det knackar eller ringer på dörren och senast idag skällde han ut min systers kompis för att han bar en stor pälsmössa.

Han har ingen emot människor men är inte en fjäskig hund som klättrar upp i känt på främlingar för att få gosa, däremot klättrar han gärna över främligar om de står mellan honom och något han vill ha.

På rasklubbens facebooksida finns det en lång tråd om dragandet i kopplet. Tydligen är det väldigt många inom rasen som har problem med detta trots att vi tränar mycket. Fidel är inget undantag, han drar bestämt och målmedvetet när vi är ute och går.

Fidel har mycket will to please men är samtidigt väldigt självständig. Han har inga problem att dra ifrån mig 20-30 meter om han ser nåt kul i fjärran (därför får han inte gå lös för tillfället). Han är lite klurig att motivera men när du hittar rätt är han helt underbar att träna med.

Jag skulle rekomendera dig att försöka hitta någon aussie i din närhet som du kan träffa. Att få se individer i både vardagen och arbete ger verkligen en bra bild av vad du kan få.

Fidel är min första hund, och det är inte den lättaste ras för en nybörjare. Det går, men man måste verkligen kämpa.

När Nox var valp så var han hel galen, bästa delarna på dagen var när han sov. Man kunde inte röra sig överhuvudtaget för då var det dags igen.

Tränar inte mycket med Nox alls nu för tiden, kan bli ett klickerpass då och då men mest blir det vila alla dagar i veckan nu på vintern. Vi tränar agility, rallylydnad, trix, utställning, viltspår och drag. Miljötränar 1gg/veckan.

Han har mycket vakt i sig, skäller på allt och alla. Och är alltid den som larmar först när det är någon utanför. Han är osäker och reserverad på vissa människor och hundar (periodvis). Vi jobbar på det, ibland blir det för mycket vid vissa möten. Gillar han någon/något så absolut ÄLSKAR han det.

Han är väldigt mycket hund, och är väldigt envis. Kan komma till att ibland behöva en ordentlig tillsägelse. Drar självklart i kopplet ordentligt. Nox är mammig men samtidigt självständig, är det träning så satsar man 110% alltid. Inkallningen sitter som en smäck, han bryter "alltid" om han är påväg mot något. Mycket fart och fläkt.

Nox kräver väldigt mycket och är verkligen ingen enkel hund! Men det var inte Diablo heller när han var ung, men inte alls på samma sätt (aussie/samojed).

Jag har tre aussies, de två äldre är varandras motsatser och valpen är som ett mellanting. Jag ska inte tråka ut dig med detaljena. :) För varje hund har det blivit lättare. Man lär sig massor av att ha en aussie men som redan nämnts är det inte den ultimata nybörjarhunden. Om man tar sig tid att sätta sig in i vilken typ av aussie, vilka linjer man är intresserad av (och är REALISTISK och ärlig mot sig själv) så gör man sig en stor tjänst… Att tro att man får sin drömhund bara för att man väljer en kennel med fina hundar lite sådär på måfå, inte lika säkert. Angående att vara realistisk så är det många som tror att de ska ha mer hund än de i slutändan behöver. Ibland är det kanske inte ens en aussie de ska ha. Det är inte en ras man skaffar bara för att prova på en arbetande ras, eller "aktiv sällskapshund". Därmed inte sagt att man måste göra som så många jag träffar, ofta förstagångshundägare som fått höra hur mycket de måste aktivera hundarna redan från början för att de ska vara nöjda… det är inte meningen att de ska kräva flera timmars stenhård träning om dagen för att fungera. Definitivt inte när de är små. Balans balans balans i allt. Man lär sig det där, men det kan vara en dyr lektion om man får en svår förstahund. Med svår menar jag hundar med social osäkerhet, eller svårmotiverade hundar, eller lättstressade hundar, hundar som är för reaktiva eller för självständiga osv. I rätt händer kan de vara eller bli fenomenala hundar, det som är "för mycket" för en person är det inte nödvändigtvis för andra - och en bra förare kan göra underverk, men om man inte vet vad man gör finns det en risk att det går en ur händerna. En aussie som går en ur händerna är ingen rolig historia. De lär sig snabbt de här hundarna, men både bra och dåliga saker.

Tack alliphopa för era svar, åker och kollar på valpar på Onsdag!! Längataaar!!:D

Åh vad skoj! Vilken uppfödare? :)

Vad intressant att läsa er syn på aussies! När jag läser tråden inser jag dock att denna urvackra ras får jag nog nöja mig med att betrakta på håll. Fast det räcker långt, ögongodis!