Jag har hållt på mycket med sådant tillsammans med Zuki (dock aldrig kallat det för dogparkour…) Men det blir mycket hoppa upp på stenar, bänkar, upphöjningar, ställa sig med framtassarna på osv. Gå på smalare stänger (men hjälp så hon inte skadar sig eller ramlar ner).

Vår absoluta favorit är elskåp och smala typ.. jag vet inte vad man kallar det.. men inne i stan för att skilja av trafik eller nått… 20x20cms pelare som kanske är en halvmeter höga. (Hon har alltid mitt stöd där så hon inte ramlar ner eller missar). Sen har jag lärt henne att hon inte får hoppa ner själv (har läst någonstans att dt kan vara påfrestande för frambenen att hoppa ner från högre saker än deras manke?) Hur som helst slänger hos sig i famnen på mig!

Fast vi hittar iofs alltid på en massa bus när vi är ute.. Leker på lekplatser och kollar in läget när vi hittar tex. metalltrappor osv ;)

Jag körde mycket med Opsis för att stärka hans självförtroende och bygga upp en bra relation- det funkade VERKLIGEN! Han kunde fokusera på mig med hjälp av det, liksom, sätta upp tassarna för en leksak istället för att jobba dig mot hunden var bättre. Vi började bara smått, stockar, stenar, murar. Ökade senare, besökte lekplatser m.m.

Stockar och stenar och lekplatser ser jag som vanlig miljöträning :) Dogparkur för mig är när hundarna i snabba frekvenser hoppar mot väggat och gör vridningar och sedan snabbt in på nästa. Hoppas ni förstod min luddiga förklaring :)