Lite. Hade önskat att han var lite mindre och hade mer driv men sedan så har jag i baktanken att han inte har en ordentlig ork ändå. Annars är Opsis min drömhund. Älskar alla hans problem och små egenheter för de gör mig faktiskt till en bättre partner till Opsis och jag lär mig hur jag ska handskas i knepiga situationer.

Ja :)

Den lilla varelsen här hemma kan nog vara det, ja. Den äldsta är det definitivt inte, mellanhunden ligger nära och är i sig en helt fantastisk hund på många sätt - men vi är inte perfekta för varandra. Den lilla har de delar jag saknar i mellanhunden, men hon är för ung för att man ska ha koll på helheten. :) Förstås. Vi får se.

Jag skulle säga att Zuki helt klart är min drömhund. (och jag hoppas att jag även är hennes drömmatte, hehe). Men för oss var det kärlek vid första ögonkastet och den har bara byggts upp efter hand och blivit starkare och starkare. Finns inget i världen jag skulle byta ut Zuki mot.

Ärligt så känns det för tidigt att säga nu när han bara är nio månader, men jag är väldigt nöjd med kräket än så länge.

Min hund har flera brister som inte gör honom till den tävlingshund jag tänkt mig. Han är dock en härligt fartig arbetshund och en väldigt fin bästa vän, men min drömhund vill jag inte påstå att han är.

Ni som svarar nej, jag hade väldigt gärna velat höra exakt vilka brister era hundar har. Jag funderar då och då på om det ska bli en aussie till senare, eller om jag ska pröva en annan ras. Min aussietjej är allt jag önskar mig i en hund, men vore jättebra att höra hur andras aussie är, eftersom det ju skiljer sig så mycket mellan idivider :)

#7 Generellt är aussien för hård för min smak. Jag har träffat aussies som är hårdare och skarpare än min hane men ändå är han för mycket för min smak. Skaffar jag en aussie till kommer det bli en tik, som jag generellt upplever som mjukare, från linjer som jag kollat noga. En av min hunds brister är att han besitter osäkerhet, vilket visar sig genom ett kontrollbehov. Det är inte en osäkerhet som visar sig på MH/MT, men den visar sig i vardag och på träning. "Bättre fly än illa fäkta" är ett talesätt som han går helt emot, han fäktar väldigt gärna och kräver alltså extremt mycket styrning. Han är också väldigt utåtagerande, ljudlig och kan stressa i situationer där det inte är önskvärt - vilket jag inte tycker är ovanligt hos aussien.

Tack för svaret! Ja skärpan är inte något för alla, och det är även något som varierar väldigt mycket mellan linjer. Att han då på det är osäker gör det inte alls kul, det kan jag förstå. Et är en ganska jobbig blandning. Min uppfattning är faktiskt helt tvärt emot din. De tikar jag mött har varit väldigt skarpa, medan hanarna har varit nallebjörnar i jämförelse ;) men som sagt, linjer skiljer sig mycket! Anledningen till att jag faktiskt valde aussie och inte fall över på border collie eller kelpie var faktiskt skärpan. Det är något jag verkligen vill ha i min hund. Har hört folk kalla aussie för en bordercollie-rotweilerblandning, vilket jag tycker stämmer bra på många punkter! Min tik är nog lite vad man kallar skarp, men är mycket stabil och helt fri från stress i oönskade situationer, och är sjukt nyfiken. Detta gör att hon tänk igenom situationer väl innan hon reagerar, och kan hålla huvudet kallt och bra fokus oavsätt vad som händer, och skärpan märks alltså inte av negativt. Men jag har fått höra av många att hon är väldigt speciell, och eftersom jag bor i danmark och är omringad av utställningsaussies (det är nästan de enda som finns här) så är det inte lätt för mig att jämföra min tjej med andra aussie. Såd et är toooppen att kunna höra vad ni anser!

Lägg ihop båda mina så har jag rena drömmen! :)

Puttar upp denna! :)

Jag skulle säga att Jax är min absoluta drömhund, vad jag har fått uppleva av honom hittills. Han har alla mina krav hur en hund ska vara enligt mig, perfekta lynnet och han matchar mitt sätt att vara och leva.

Tror faktiskt aldrig att jag kommer få en så bra hund igen vare sig vad för ras eller individ jag väljer. Det har absolut varit värt att leta rätt på passande linje och föräldrar.

Står vid att Opsis är min drömhund, bortsett från hans människo och hundproblem.

Lillan ÄR min drömhund, min perfect match. Inte den perfekta hunden men MIN perfekta hund.

Innan jag upptäckte hundsporten så ägde vi (min familj) min drömhund. Hon hette Kajsa och var 75% gråhund och 25% jämthund. Även fast hon var en av de bästa jakthundarna vi haft så hade hon inga problem med att vara lös hemma på gården och vi bor typ 100m ifrån skogen. Enda gången hon stack från gården var då hon fick syn på en katt.. hon hatade katter.. haha. Hon hade epilepsi men med hennes medicin så kunde hon nästan leva ett normalt liv. Det kunde hända någon gång per år att hon fick ett anfall men när det gått över så var hon sig själv igen. Tyvärr så fick hon cancer i levern när hon va 10 år så då var vi tvungna att ta farväl. Vi skaffade henne när jag var 5 år och hon var min bästa vän. Att säga hejdå till henne kan ha varit det jobbigaste jag gjort nånsin, men det var det bästa för hon hade ändå inte klarat sig ifrån cancern. 

Jag kan inte säga så mycket om Lukas än eftersom han bara är 6 månader men han är nära inpå min nya drömhund.

Jag har ägt min drömhund, min leonberger Hilton. Tyvärr är han borta sedan många år tillbaka.

Puttar upp denna ifall någon vill fylla på! :)