Lukas älskar barn lika mycket som han älskar alla andra. Han är alltid lika glad och hoppar på allt och alla… Dock så är det bara just i hälsningsskedet så det är ju bra. Han lugnar ned sig väldigt fort :)

Nja, det kan man väl inte säga. Han blev som puppis påflugen av ett barn och det gjorde honom rädd för det men min granne har en unge som inte bryr sig om det så vi tränar för fullt. Han får ge Flynn en massa gott och leka med honom och det börjar bli bättre. Om han dock kommer springandes emot Flynn blir han osäker och tar till skall men inget mer.

Lego älskar alla sålänge dom är på hälsningsavstånd! Annars är dom bara konstiga och ibland lite läskiga…

Vip har alltid haft en helt magisk förmåga till att läsa folk, han älskar människor av alla dess slag och är helt gudomlig med att läsa av dom och beter sig då olika utöver detta. Han har fått följa med utanför jobbet ibland, (är förskolelärare) där han tar det på fullaste allvar att se till att ALLA barnen klappar honom på deras egna vis, vissa ställer han sig mot, andra pussar, medans de som är rädda går han mot vänder sig och och sätter sig ner med ryggen mot dom och tittar bortåt. En helt fantastisk hund.

Essis uppfödare har ridskola där hon fick följa med, och hon gillar barn. Hon hade en period när hon tyckte dom var oberäkninga och kunde hålla sig undan. Men nu är dom rätt oket igen.

Bebisar som kryper, mjeh. Äldre barn, helt ok.

Nox gillar inte barn, han är väldigt signalkänslig. Det är inte passande för honom att vara bland barn. Vi bor i ett barn område, med dagis och grannar som har barn tyvärr. Diablo är glad, men skulle inte låta honom hälsa på barn heller. Även om det kommer fram barn och frågar varje dag (får verkligen inte hälsa om någon förälder inte är med). Jag gillar (hatar) inte barn heller, så det har säkert smittat av sig.

JAG gillar inte att ha barn kring Alva för jag litar inte på att de sköter sig, så jag är skitnervös när det är barn omkring. Om ungen gör nåt så alva skulle försvara sig eller så så är det ju ändå i slutändan vårt fel.

Alva verkar dock vara ok med barn så länge det finns tillräckligt mycket plats och de inte försöker hålla i henne. Men hon blir osäker och rädd när de är för på, och därför blir jag orolig för att hon ska försöka försvara sig.

Har haft en tvååring här hemma under kortare perioder(barnvakt) och det har funkar helt ok, men jag blir så TRÖTT på att ungen inte förstår vad NEJ betyder. Hunden är lättare att kommunicera med än barnet… ^^

Ja, Zuki älskar barn. Hon älskar alla egentligen, men barn är toppen tycker hon! Hon är egentligen inte direkt uppvuxen med barn, men har alltid liksom varit så snäll och försiktig mot barn (lite väl glad ibland kanske, haha!) Bla så är hon med mig på ett av mina jobb som personlig assistent och hjälpt till lite med pojken där (han är 5 år).

Jax älskar allt och alla, bokstavligt talat, i alla åldrar och olika personligheter. Dock har jag undvikit barn i större mån för honom att umgås med då jag varken litar på honom eller barn tillsammans. Han kan bli lite väl mycket upphetsad ibland, spec intresserad av barn som stojar. Det är inte det att han kan skada barn utan det är mest rädslan jag inte vill uppnå om det kan bli för mycket av det roliga. 

Vi är enbart i hälsningsstadiet hos barn. Umgänge får bli när han har mognat mer :)

Min vovve tycker inte speciellt mycket om folk i allmänhet, hon är och har alltid varit, väldigt reserverad av sig, min tjej. Äldre "barn", mer tonåringar, som är hundvana och inte bryr sig om henne fungerar ibland men det har hänt att hon huggit, för att markera, efter mindre barn då hon känns sig trängd. Små barn som springer runt i hennes direkta närhet och låter mycket kan hon ibland bli lite rädd av, trots att hon inte är ljudkänslig annars.

Med andra ord, där vi är just nu i livet kan jag inte lita på henne runt speciellt mindre barn.