Jag tycker det är bra och dessutom helt okej när folk berättar båda sidor, MEN bara dom som faktiskt HAR erfarenheter av rasen sen innan, inte bara dom som tycker något särskillt för att dom har hört si eller så.

Som jag framförallt kommer ihåg så fick jag höra från en väldigt "kunnig" och "erfaren" veterinär som var specialiserad på just hund att jag inte kom till att fixa en sån hund och berättade hur dålig mentalitet aussies har osvosv. Men det roliga var att hans första fråga var "Vad är det för blanning?" Kunnig… njaaaa…

Och en hundinstruktör som mamma känner sen tidigare, men hon sa inget direkt till mig utan istället till min mamma..

Många av de som jag känner kände knappt till rasen innan jag skaffade Lukas och när man skulle beskriva vad det var för ras så säger man ju att det är en vallhund. Då fick jag höra att det snackades en del om att jag skulle skaffa en vallhund fast jag inte skulle valla med honom. 

De som visste om rasen de pratade lite i gåtor som att de försökte få fram att aussien har dålig mentalitet och är väldigt krävande. 

Jag tog det mer som kritik, att jag skulle vara väldigt noggrann med kennel och att jag måste lägga ned väldigt mycket tid på hunden. Och det där med att ha en vallhund fast man inte vallar det tycker jag är lite skitsnack, det finns så himla mycket annat som man kan aktivera hunden med för att den ska må bra. Jag skulle gärna vilja hålla på med vallning för jag tycker att det verkar väldigt roligt, både för hund och ägare, men jag har tyvärr ingen möjlighet till att valla regelbundet och det vill jag göra om jag ändå börjar. 

En som jag träffat sen jag skaffade Lukas, av dem som sa att aussien har dålig mentalitet, sa såhär "jag har nog bara träffat aussies som har mentala problem för Lukas är ju inte alls skygg för människor." -.-

En hund som är lite skygg för människor skulle jag inte säga har mentala problem.. hon trodde nog att hon kunde mer än vad hon egentligen kan..! haha!

Fick mail från olika personer på min personliga facebook och verksamhetens samt på mailen. De har inget bättre för sig. Det var att jag aldrig någonsin skulle klara av rasen, och inte visste vad jag drog in mig i. De frågaställde mitt val av uppfödare och kombination. Fick ett hatmejl från en person också.

Ingen ifrågasatte mig.

Ingen som sa något till mig heller!

Jag fick ett par sura kommentarer från icke-aussie-ägare, medan dom flesta uppfödare och ägare var positiva till mitt val.

Glömde berätta att jag är ifrån en "jakt-släkt" där typ alla jagar, så av de fick jag kommentaren "Vad ska du ha en sån till" haha..

Jag fick inga direkta kommentarer. Jag är väldigt bestämd som person så de som eventuellt tyckte något sa det inte till mig.

Däremot sa min mamma någon gång att "den där människan hörde vilken ras du skulle ha och sa att de kunde vara svajiga mentalt", men inget värre än så.

De flesta sa något i stil med "oj, då kommer du få jobba!"

Härligt för er som aldrig blev ifrågasatta :)
Dom som kände eller känner mig väl skulle heller aldrig ifrågasätta mitt rasval för dom vet att jag inte skulle ta på mig någon som jag inte skulle klara av. :)

Fast jag hade faktiskt velat att någon kunnigare lagt sig i när jag köpte min första. Inte när det gäller rasvalet, men jag visste inte vad jag gav mig in på, jag var inte tillräckligt insatt i linjerna bakom. Kanske hade jag gjort som många gör och slagit dövörat till, vem vet, men i efterhand önskar jag att någon sagt något. Det var inte rätt hund för mig. :)

#10 Jo det är sant.

Trots att jag inte heller visste så mycket, så visste jag ändå vad det var jag ville ha, och för mig blev det ju helt rätt!