Jag har min hund lös så mycket jag kan. Han jagar varken bilar, cyklar, joggare, bollar eller annat och springer inte fram till människor, han är antijakttränad och intresserar sig inte för vilt och möter vi en annan hund så kopplar jag honom av respekt mot den andra hundägaren, såvida det inte är en kompis som har får hälsa på.

Det som kan vara frestande är om en människa börjar prata snällt med honom och locka på honom, då kan det hända att han går fram. Likaså om en annan hund sänder ut "kom-och-lek"-signaler, det kan han inte alltid motstå heller. Men de situationerna blir sällan problematiska ändå.

Anledningen till att jag vill ha honom lös så mycket som möjligt är att jag upplever att det stärker kontakten mellan oss och också att det är mer avstressande för oss båda att få röra oss i vår egen takt. Jag slipper stanna vid varenda kissmarkering och han kan gå lite snabbare mellan stoppen.

Har nästan alltid Zuki lös, förutom när vi går vid stora vägar eller är inne i stan eller på tågstationer osv.

Jag litar på Zuki att hon inte springer fram till andra hundar eller människor, så länge inte dom springer fram till henne. Hon kan få för sig att springa lite efter någon kanin eller så, men kan alltid stoppa henne. Hon skulle heller aldrig få för sig att jaga något tex. bilar eller joggare eller sådär.

Min mamma brukar däremot alltid ha henne kopplad då hon tycker det känns tryggast.

När jag cyklar så får hon vara lös om det inte är vid vägkanten vi cyklar då hon kan bli lite virrig vid vilken sida hon ska springa ibland. När jag kör rullor brukar jag variera lite mellan kopplad (då hon får dra) och lös :)

Som minipupp fram tills 16-18v gick han förbi hundar och sket fullkomligt i dom, likadant med människor. Numer går han lös på gården, på skogspromenader och i kohagen och på klubben. I arbete sticker han nästan aldrig, främst när han är övertrött och inte kan fokusera. Kan platsligga medan hundar springer förbi, samma med människor. På gården bryr han sig inte om folk, lämnar ett varningskall om han ser någon nere vid vägen, men går iväg igen. I hagen skiter han fullkomligt på folk.

På skogspromenader lyssnar han sådär, bomullen har börjat växa i öron nu när han närmar sig unghundstiden, men han följer mig och kommer till mig när jag ber honom att stanna kvar bredvid mig och någon cycklar förbi/går förbi med/utan hund. Han är rätt chill med allt, släpper folk lätt och fortsätter med det han gjorde innan, han vet vart han ska bli kopplad så han ställer sig där innan han fortsätter ut i området.

Han är rätt underbar att ha och göra med helt enkelt.

Jag känner att jag kan svara ganska exakt som #1

Vissa dagar är Alva jätteofokuserad och lyssnar inte alls. Då har jag henne hellre kopplad för att slippa hålla så mycket koll.

Lukas är 9 månader nu och han är alltid lös på gården, när vi går i skogen och har även börjat träna lite smått att han ska gå lös bredvid mig när vi går på cykelbanan. När vi har gått i skogen och vi har stött på rådjur så har han kommit till mig och "vaktar" mig (skäller mot rådjuren). Jag brukar byta håll då så att rådjuren inte blir alltför stressade. 

När vi var i fjällen så var Lukas lös typ hela tiden, även fast det var andra människor ca. 20m ifrån oss på sjön som också hade en hund så stannade Lukas kvar nära oss. 

På träning så brukar det bara vara jag som gäller, då bryr han sig inte om andra!

Jin går i princip alltid lös utom i stan, eller ja ibland går han lös där med. På kurs (när man sitter och väntar) brukar jag oftast ha honom kopplad av respekt för andra, folk kan vara knussliga med det där med kopplet oavsett om det påverkar dem eller inte. Jin kan jag stanna i språnget om det kommer en hare, något annat skulle han aldrig ens tänka på att dra efter.

Feng, mjeh, lite luddig i öronen just nu och tar sig en del friheter men även hon går lös där det är lämpligt. Insåg i går att jag inte haft henne kopplad på flera veckor - följden av att jag kopplade henne under en kort vägsträcka var att hon fick tokfnatt när jag väl släppte henne igen och drog runt som en tok. Ehum. Unghundar är unghundar, tills de kommer upp "i en viss ålder" är de oftast ohyggligt lättsamma och man har svårt att se hur de skulle kunna bli minsta lilla bekymmer. Sen smäller det till och vips har man några extra gråa hår på huvudet… ;D

Jag är lite anti mot lösa hundar där det finns andra människor. Då jag har dåliga erfarenheter av det, finns allt för många som tycker det är okej att gå promenad med sin hund lös när det finns andra i närheten. Hatar alla här nere som tycker det är sin rätt att ha sin hund lös även om den är aggressiv t.ex. Mitt inne i Göteborg så cyklade en man och en hund lös som var 20m framför, och han brydde sig inte ett piss. Koppel är för hundens bästa, det är inte så svårt att sätta på ett. Bor man på landet/skogen utan folk så är det okej enligt mig. Jag har bara mina lösa under kontrollerade förhållanden, ingen får vara i närheten. Nox går att stoppa, Diablo absolut inte, han kommer inte på inkallning. De är lösa i trädgården, på åkern och ibland i skogen.

Jag är också en sådan som har min hund lös för det mesta. Hon är otroligt följsam och är alltid inom ett par meters radie runt mig. Kopplar henne när vi möter hundar/människor eller tar ett par steg åt sidan och sätter henne ner. Hon har bevisat många gånger att hon inte sticker på vilt, katter eller annat. Även att hon sköter framspringande hundar suveränt!

På platser där det är strikt koppeltvång så följer jag såklart dessa! Chansar heller inte och låter henne gå lös kring stora vägar och liknande.

Koppel är för hundens bästa?

#10 Antar att hon menar det att oavsett vilken fostran en hund har så kan den alltid få för sig att sticka, sticker en hund så kan otaliga saker hända. Vilket gör det säkrast för både dig, hunden och omgivningen att ha hunden kopplad i situationer där andra djur kan förekomma eller där det är mer människor.

#10 Men om du tänker ett steg längre där och hunden sticker trots koppel och fastnar med kopplet och hänger sig eller liknande?

Med stor risk för att låta dryg… men jag känner att jag vill ta den risken. Jag kan förstå att man tror att det alltid är fullt möjligt att en hund "kan sticka oavsett fostran" om man aldrig mött en hund som inte gör det. I dag, med koppelhållandet som 'standard', nervösa hundägare, hundar som får problem med hundmöten osv osv så har vi ett klimat där jag kan förstå att folk inte litar på sina hundar. Trist men jag förstår det. Alla håller dock inte hund på detta, hm, moderna sätt. Mitt första och största mål med hundarna, även om jag egentligen inte tänker så mycket på det som ett mål utan det… ingår… i mitt hundägande, är att det ska vara det normala för dem att gå lösa. De ska komma på inkallning, hålla sig i närheten, gå bredvid när jag ber dem, inte bry sig vid möten osv. Jag tränar inte massor på det här, jag tar det för givet och gör det till det normala, förväntade. Hundägandet blir otroligt behagligt och troligen roligare för hundarna om de slipper gå kopplade i femton år. Jag förstår att det kanske låter galet om man har en jakthundsras, slädhundsras, eller liknande där det säkerligen är en större utmaning. Så, summering, jag säger inte att alla hundar är lämpliga att ha lösa. Men jag säger att det är inkorrekt att tro att "alla hundar alltid kan sticka oavsett fostran och omständigheter". Och, även om det hade varit korrekt… jag hade haft mina lösa ändå, för femton år i koppel för att det SKULLE kunna hända (och det SKULLE i sin tur kunna gå illa)? Njeh. :P

#13 Jag håller faktiskt med dig!

Jag bor tyvärr så pass nära stan så jag måste hålla hunden kopplad. Av respekt för alla de människor vi möter när vi går en vanlig promenad.

Just med Fidel är det också några saker som gör att han inte kan gå lös bland folk:

• Han är osäker i hundmöten och vill gärna springa fram och 'kolla av' mötande hundar
• Inkallningen är inte perfekt, om än ganska bra
• Jag har svårt att slappna av när han är lös
• Han självbelönar som tusan när han är lös, tex bjuder in andra hundar till lek

Däremot när vi är i barndomshemmet i skärgården springer han lös hela dagarna. Han är oerhört uppmärksam på mig och skulle aldrig lämna huset. Han har heller inget viltintresse. Mitt mål är att kunna ha honom lös var som helst, men då måste jag jobba med mycket hos mig själv.

Däremot kommer jag inte ha honom lös var som helst bara för att jag kan. Tex i stan och tätbebyggda områden tycker jag det är direkt olämpligt. Men på våra promenadstigar, och tex i elljusspåret utmed sjön och såna platser där kan jag tänka mig att ha honom lös i framtiden när jag vet att han ej sticker till andra hundar.

#12 Jag förutsätter att man faktiskt håller i kopplet om man har ett på hunden.

#13 Det jag menar på är det faktum att alla hundar har instinkter, något vi kan minimera men inte få bort helt. Sätter en instinkt in så är det inte längre din lydiga hund där utan det är just vad det är - en hund. Därav säkrast med koppel i områden där djur och människor ofta befinner sig, sedan är det av ren respekt till omgivningen man har koppel på då man är i ett område där det vistas exempelvis en del människor.
Ett av det värsta som finns är de som säger att deras hund inte gör något och låter hunden förbli lös vid exempelvis ett möte, om hunden är lös och ägaren stannar och sätter hunden, det är däremot okej för min del. Jag är inte hundrädd men jag litar inte på de ägare som har den inställningen, sedan är det enormt respektlöst att ha den inställningen mot en som faktiskt är hundrädd.

Alla hundar har instinkter, ja, men alla hundars instinkt är inte att jaga vilt, eller springa fram till folk och hundar. Jag blir lite deprimerad när folk har så låga tankar om hundar. Jag har kanske bott på bra ställen med avslappnade människor, men de kommentarer jag brukar få när vi är ute är bara positiva. Folk tycker att det är trevligt att se en hund som går så fint lös, folk frågar hur jag tränat in det, folk berömmer hur lydig/trevlig hunden är osv. Om jag möter någon som ser tveksam ut, eller möter någon som ber mig hålla hunden, så gör jag det. Men de flesta jag möter med mina lösa hundar möter mig med ett leende. Det märkliga med den här frågan är att i alla fall jag fått intrycket av att de som har mest emot att man har hunden lös, och de som argumenterar om att det är respektlöst mot hundrädda, i princip alltid är andra hundägare. Undrar hur det kommer sig.

#17 Med instinkt menar jag inte enbart jaktinstinkten - vilket alla hundar har vare sig man vill erkänna det eller inte. Det kan vara instinktivt handlande vid rädsla, hot m.m. Även den mest trygga hund blir rädd någon gång.
Förstår inte var du vill komma med "avslappade vs icke avslappnande människor"? Menar du på att jag, bara genom att ha läst mina inlägg, är en nervös och icke avslappnad människa bara för att jag är medveten om det att hunden kan få för sig att sticka?

Om man bortser från ovannämnda så är det även otroligt respektlöst att ha sin hund lös vid möten eller på platser där andra djur och människor vistas. 
Utifrån det du skriver så har du uppenbarligen inte mött en hundrädd person, min fråga till dig är vad du gör när du väl möter en? Kommer du med ett "min hund är inte farlig" eller vad gör du?

Jag kunde ha min f.d hund lös utan problem och jag hade honom lös, men med respekt av min omgivning så skulle jag aldrig få för mig att ha honom lös bland andra djur eller människor som inte kände honom väl. 
Jag ser det också som en säkerhetsåtgärd att ha koppel när man är bland andra djur, är det ännu en lös hund i området så vet man inte vad den kan få för sig och att då ha sin hund kopplad ökar chanserna att kunna skydda sin egna hund om den andre skulle få för sig något.
Nu menar jag på att man också vet om den andre lösa hunden.

Bara för att man har sin hund kopplad så innebär det inte att den kommer att vara kopplad i 15år, så som du menar på i #13. Det jag menar på med koppel är att man helt enkelt väljer sina tillfällen då man har sin hund lös och inte, inte att man har det 24/7.

Om du läste vad jag skrev så skrev jag inte heller att jakt är den enda instinkten. Jag skrev inte heller att du var det ena eller andra, jag skrev att jag (jag) har bott på ställen där folk tydligen varit rätt avspända eftersom det aldrig blivit livat över att mina hundar är lösa. Jag har problem med folk som inte läser vad man skriver, och du har problem med folk som har sina hundar lösa. Alla stör vi oss på något. :) Jag har faktiskt mött hundrädda människor, säkert fler gånger än jag tror men jag räknar de gånger jag blivit upplyst om detta och kommer fram till att det hänt ca 6-7 gånger på 15 år med hund. Och fantastiskt nog har ingen skällt ut mig, eller bytt riktning, utan bara tackat för att jag hållit mina hundar om och när de bett om det vid passering, och vid några tillfällen till och med stannat och pratat. Och nej, jag talar inte om för dem att mina hundar är snälla. De kommer aldrig i kontakt med mina hundar. Antingen passerar de eller så lägger jag dem på håll, kallar in till sidan, skickar ut dem i skogen/över diket/en bit ut på åkern, eller håller dem. Varför skulle jag tala om att min hund är snäll? De ska inte klappa den. Ingen jag möter "ska" klappa. Jag låter dock mina hundar hälsa om den mötande lockar på dem, inga problem så sett. Tar det som det kommer. Att man skulle ha större chans att "skydda sin hund" om man har den kopplad är en sanning med modifikation. Kopplade hundar har betydligt lättare att hamna i språksituationer av den olämpliga sorten. Vi förmedlar spänningar, vi hindrar dem från att kommunicera, risken för slagsmål ökar enormt mycket om du har din hund i koppel och det kommer fram en annan hund. De känner sig trängda samtidigt som de tror att du är backup. Kommer det fram en hund till oss - och spänner sig - om vi är ute med koppel, så släpper jag kopplet. Nu är det ju som så att man får tycka precis vad man vill. Att du tycker att jag är respektlös som har mina hundar lösa och anser att hundar alltid ska vara kopplade är helt okej. Mina hundar kommer förbli okopplade,och du och jag kommer aldrig mötas. :)

"Alla hundar har instinkter, ja, men alla hundars instinkt är inte att jaga vilt, eller springa fram till folk och hundar." Tog det som att du syftade på att jaktinstinkten är den enda "problematiska" instinkten, om man säger så. Därav mitt svar.

Ah, okej. Var tvungen att fråga då jag inte riktigt förstod var du ville komma med det, om du antog att jag var som så bara för min åsikt eller om det var rent allmänt. 
Ja, du har rätt i det. Dock rår jag inte på att jag misstolkar saker och ting i text då jag har problem med avkodningen och får läsa om flertalet gånger för att det inte ska bli fel, vilket det ändå blir emellanåt.

Hur kan det bli spänning bara för att man har koppel på hunden?
Man håller inte direkt kopplet spänt, en hund som kan gå i koppel går också avslappnat i koppel. En hund som däremot drar eller har en ovan förare i kopplet, där kan jag mycket väl förstå att spänningar uppkommer och därav orsakar oönskade situationer.

Absolut!
Nej, har inte sagt att du personligen är respektlös. Men att ha hunden okopplad bara för att en själv vill och kan ser jag som respektlöst då det skapar stort obehag hos de som faktiskt är rädda, utifrån det du berättat så har du inte träffat på en riktigt hundrädd person. De skulle inte gå förbi dig och din hund bara sådär, hundrädd ja men inte så pass hundrädd som jag menar på. Då skulle de inte klara av att du skickar iväg din hund så som du beskrev det, vet flertalet här som är riktigt hundrädda och de skulle aldrig gå förbi dig om du skickade iväg hunden eller inte plockar in den självmant. Det är inte de som ska be dig, har man respekt för omgivningen så håller man hunden intill sig oavsett om den är kopplad eller lös när man får mötande.
Att du litar på din hund innebär inte att omgivningen litar på den och det är inte omgivningen som ska rätta sig efter dig. =)

Kortfattat så tänker jag inte ha mina hundar konstant kopplade för att jag någon gång KAN stötta på en så hundrädd person som du skriver. Det är som att köra i enbart 30 km i timmen hela livet, meningslöst. Jag tänker såhär: Vad händer OM jag möter en så hundrädd person? Dör han eller hon på fläcken? Nej. Och har man sån panik att man gör något annat än det de få jag mött gjort, dvs säga till när man närmar sig eller stanna till, får man en svår panikattack om man på håll ser en lugnt lunkande hund…så kanske man bör överväga terapi. För sin egen skull. Och har man så svår panik så vette tusan om jag tror att ett koppel hjälper. Återigen, den skräcken beskrivs oftast av andra hundägare i sådanahär diskussioner, betvivlar att jag kommer stöta på någon så gravt hundrädd (men kan åteerkomma till den här tråden om det händer). För övrigt går mina hundar inte 200 meter fram om någon trodde det. Jin går i princip alltid runt mina ben, sällan längre än fem sex meter bort. Och jag brukar faktiskt prata med honom när vi möter folk, oftast, vilket gör att han kommer in till min sida tills vi passerat (han gör det självmant ibland, samma när vi möter bilar). Så länge risken att jag möter en gravt gravt graaaaaaavt hundrädd person är mindre än en per femtusen möten eller så, snabbt höftat på hur många jag mött genom åren, så kommer min hund gå lös. :) Just ja, angående koppel, vi pratade väl om vad som händer när en främmande hund kommer fram och man står där med en hund i koppel? Framför allt om ens hund är osäker, språkdum eller bara ogillar andra hundar? Jag trodde det var en såndär sak som alla hundägare känner till, att koppel skapar onödiga spänningar när hundar kommunicerar med varandra (framför allt nya individer). Hundmöten är något av de vanligaste problemen jag stöter på, hundar som beter sig illa i koppel. Något som slog mig…. Ser jag ett ekipage komma gående på håll med hunden lös och under kontroll blir jag personligen avslappnad, för i mina ögon är det ett tecken på en sund hund och en ägare som litar på att hunden kan uppföra sig. Jag får för mig att jag kanske inte är den enda som tänker så. Med tanke på de kommentarer jag fått genom åren så tror jag faktiskt att det är rätt vanligt. Jag är inte dummare än att jag begriper att det finns folk som har sin hund lös trots att de inte borde men generellt sett så tror jag att risken att saker ska gå åt skogen är större om man konstant går runt och förväntar sig att det äe vad som ska hända. Angående omgivningen och jag så är jag en del av omgivningen och man kan komma rätt långt med en lite avslappnad attityd. Och mindre trista förväntningar på hur stelt omgivningen förväntar sig att man ska vara. Vi skapar så många problem själva när vi går runt och oroar oss… :P

Ganska lågt att anse det att hundrädda ska gå i terapi, med ditt resonemang så märker jag att du inte riktigt förstår hur det är att vara hundrädd. Vilket förklarar dina svar, en hundrädd person ser i majoritet ett koppel som säkerhet. Att en person är hundrädd innebär inte automatiskt att det gäller alla hundar, det kan vara enbart stora som små, mörka som ljusa eller korthåriga som långhåriga.
Visst kan man önska att folk hade mer avslappnad inställning till saker och ting, men så länge en själv inte är allsmäktig och kan förändra alla i ett fingerknäpp så är det bara till att acceptera läget och inte vara nonchalant.
Det komiska i detta är också det att de som har små till medelstora hundar (ex. Aussie, labdrador, flatte m.m) och som har sina hundar lös i majoritet, det är också de som verkar anse det att de har all rätt i världen att gå med sin hund lös överallt. Medan de med stora raser som har sina hundar lös, tänker till och sätter på koppel i situationer där lite mer djur och människor är inblandade.
Jag undrar vem som tänker sunt här egentligen.

Hm, ja då måste ju majoriteten av alla jakthundar vara väldigt osunda enligt dig då eftersom de flesta är i koppel. Eller är det ägarna kanske som är osunda och har de i ett?
En hund som beter sig illa i koppel kan heller inte gå i koppel, och vad säger att denne skulle bete sig bättre lös? En hund som faktiskt kan gå i koppel är lugn och harmonisk såvida även föraren är det. Finns ju anledningar till varför man tränar på att ha hunden i koppel, en hund oavsett ras ska alltid kunna gå i koppel oavsett om den tillbringar 99% av tiden lös. Måste man sätta koppel på den så ska den också klara av det.

Du misstolkar tydligen precis allt jag skriver, framför allt det om koppel - hundreaktioner, som jag försöker förklara handlar om den situation DU tog upp (där det kommer fram en hund till din kopplade hund, och du ska "skydda" den i all välmening - inte om huruvida hundar ska kunna gå fint/lugnt i koppel eller inte, en diskussion som jag också är villig att bita i men inte i den här tråden). Det där om jakthundar och osunda var nog kanske det bästa exemplet. Att du dessutom vet precis hur det är att vara hundrädd och kan sitta och tala om att de människor jag mött, som uttryckt att de varit hundrädda, minsann inte alls varit "tillräckligt(?)" hundrädda… ja det visar ju även det på den där nonchalansen vi skulle undvika. Kan jag tycka. :)

Jag har dock lite svårt för att föra diskussioner med folk som inte diskuterar vad det nu rör utan glider iväg hit och dit, så jag kommer att lämna tråden till sitt öde. Jag har ändå lagt fram det jag vill ha sagt, klart och tydligt, och sedan finns det inte så mycket mer att göra för du har din ståndpunkt och jag har min, och du kommer med största sannolikhet fortsätta göra egna tolkningar, skapa egna bilder av vad som försigår när jag är ute och promenerar med mina hundar, och så vidare.

Det sista jag vill säga är återigen att jag aldrig sagt att alla hundar alltid ska gå lösa. Utifall att jag verkligen varit så otydlig på den punkten…  :)

För tillfället går han väldigt sällan lös. Han är lös vid stranden och ibland på ängen men annars får han va kopplad eller ha långlina. Trottsåldern som gör att jag inte litar på honom. Men vill såsmåningom kunna ha honom lös på fler ställen :)