Nej nej nej nej nej. Inte träffat men pratat med folk som träffat. Ingen bra blandning. Och, hamnar säkerligen alldeles för ofta i fel händer (blandraser säljs ju tyvärr ofta som sällskapshundar oavsett vilka raser det är i dem).

Nej, ingen bra blandning har jag också kommit fram till.

Ibland vill jag bara maila folk som tar dessa och fråga "hur tänkte du där?", men jag avstår. Jag har svårt att formulera ett sånt mail utan att låta för stötande.

Generellt tror jag tyvärr att aussiens merle-gen gör att många som avlar efter enbart söta hundar vill ha med en aussie i sin blandning. Tänk så många tokiga färger man kan få! Det är så synd att vissa inte förstår hur mycket hund det är.

(För att inte tala om "aussiedoodles" (aussie + pudel) som jag nu sett några annonser för, verkar vara på frammarsch… ¤Gulliga små merlekrull, typ¤)

Har inte träffat någon bc/aussie-blandning än, känns bara inte som en så lyckad kombo… Och just framförallt att dessa säkert hamnar i ¤vi vill ha en fin hund att gå promenader med-hem¤. =/

På blocket finns just nu 2 bc/aussie vad jag snabbt kunde hitta. Även en med lite labbe också i, och så aussie/kuvasz. Aussiedoodle har jag dock inte sett ännu. Herre min je.

Alltså. Det finns ju mer och mindre förlåtande blandraser. Det mesta med aussie känns som mindre förlåtande.

(Aussiedoodle-valp)

Har bara sett på internet och blocket, men aldrig träffat någon i verkligheten.

Mammas granne har en Aussie/BC valp nu på ungefär 3-4 månader. Första gången jag träffade honom så var han 9 veckor, otroligt försiktig och inte alls framåt. Hälsade smått men knappt, därefter gick han och satt hos matten sin hela tiden. Totalt ointresserad av omgivningen och kommer det någon ny så är han inte framåt utan mer tillbakadragen och osäker.

Andra och senaste gången jag träffade honom (träffat han två gånger) så var han ute på promenad med mattens mor, drog i kopplet och skulle absolut fram och hälsa. 

Han låter väldigt mycket i lägenheten, kan bero på att det där lägenhetshuset är as dåligt när det kommer till isolering. Man hör varandra ständigt i de fyra lägenheter som finns i huset.

Motiveringen till att hon köpte honom var för att hon anser att blandningar friskare fysiskt än renrasiga, ska varken säga bu eller bä där då jag har väldigt delade uppfattningar där. 
Hon ska inte ha hunden till något speciellt alls utan han ska få följa med hennes kille ut i skogen då och då medan hon själv har ett heltidsjobb - vet ej vad han jobbar med men det är i alla fall hon som har hunden, de är särbos. 
Hon blev dock tyst då jag sa att det är att chansa med korsningar, bara för att det är 50/50 med ras så betyder det inte 50/50 med mentalitet/temperament och sådant utan hunden kan få BC´ns temperament och aktivitetsnivå och inget alls av Aussien. Exempelvis.
Därav en av anledningarna till att jag aldrig skulle köpa en blandras, jag vill veta vad jag har i anden direkt och inte fått det klart då hunden mognat till sig vid något års ålder. Har sett flera som visat sig vara mer av ena rasen som ung men när de blivit färdigutvecklade och mogna så är de inte alls den rasen lik längre.

Hon ansåg dock att en BC/Aussie va en bra kombo, det är ändå likasinnade hundar som så. Dock vill jag ändå tycka att BC:n är betydligt mer krävande än en Aussie.

Min bror har två border collie/australian shepherd blandraser; en tik på 4 år & hennes dotter på 2 år. Båda har en på & av-knapp så de är lugna inomhus & arbetsvilliga utomhus. Min bror använder dem till vallning medan brorsdottern går lydnad & agility kurser med dem.
Därför har jag inget ont att säga om just den blandrasen.. men min bror har fått två fina hundar & hundarna har hamnat i rätt händer annars hade jag kanske haft en annan uppfattning..

Varför anser ni det vara en dålig blandning? Jag är nyfiken eftersom jag har en blandning av just de två. :)

…som jag köpt som omplacering via blocket. Hon är nu två år och jag har haft henne sen i juni. So far so good. :)

Vill gärna också veta vad ni anser är så dåligt med blandningen? Jag har ju en valp med denna mix. Är jag en sämre hundägare för att jag valt en blandras? ;) Uppfödaren jag köpte min tik av berättade att denna blandningen är väldigt vanlig i England och att de försöker få igenom den som en egen ras. Jag har inte någon direkt åsikt om detta (är inte så påläst kanske) men ni har säkert massor att säga om saken? :)

"Ingen bra blandning" skriver jag då båda raserna har kluriga egenskaper som är svårhanterliga nog bland renraserna. Tex skärpan hos aussien eller rädslor som tyvärr finns hos många bc. Dessutom bör Border Collie ha en stark vallinstinkt som kan slå över.

Min erfarenhet är också att det inte är de bästa renrasiga hundarna som går till blandrasavel, men givetvis finns det undantag.

Jag har verkligen inget emot specifika individer. Ingen är en sämre hundägare för att hen köper en blandras. Såklart kan det bli en bra hund oavsett vad du korsar, men jag tror att border och aussie tillsammans lätt slår fel än andra korsningar.

Men jag har inga personliga erfarenheter. Därför frågar jag också. Ni med blandningen, #9 och #11, berätta gärna mer om era hundar! Hur är de i vardagen, och vad ser ni för egenskaper från respektive ras?

Hm… Min åsikt är att blandrasavel inte skall stöttas. Därmed inte sagt att de som skaffar blandras alltid får dåliga hundar, eller att man är galen som skaffar blandras… men det är en betydligt större chansning och många som skaffar en blandning mellan två raser gör så för att de vill ha "ett mellanting" av två raser där de gillar vissa egenskaper men inte andra. Men de kan få det ena, eller det andra, eller en mix av de bästa egenskaperna, mix av de sämsta - om de har tur får de sitt mellanting men sannolikhet är inte samma som förhoppning. Var knapparna hamnar så att säga vet man inte förrän hunden är vuxen och färdig. Jag har en vän som skaffade en husky/schäfer i tron att hon skulle få en friskare hund än schäfern, men samarbetsvilligare hund än huskyn. Hunden beter sig som en husky, ser ut som en jämte, är långt ifrån något man tränar NÅGOT med utan blod svett och tårar. Finns inte en tillstymmelse till schäfer i den hunden.

Mitt problem med aveln bc/aussie är att om man vill ha en aussie så skaffar man en aussie. Vill man ha en bc med allt vad DET innebär så väljer man en bc. Det är två suveräna raser, framavlade med ett specifikt syfte, även om de utseendemässigt och användningsmässigt är lika (i den mening att båda är vallhundar). Varför inte ta en av dem? :) Nu kommer rätt grova generaliseringar av båda rasernas problem, alla individer är självklart, självklart inte såhär katastrofala och har inte alla dessa brister men jag vill vara övertydlig med min kommande poäng och påpekar även att saker som inte syns hos föräldradjuren - kan nedärvas ändå, och triggas av kombinationen av olika egenskaper/beteenden; bc har lätt för att börja okynnesvalla; bilar, cyklister, joggare, de kan vara nerviga och veka, de kan kräva riktigt mycket för att inte bli understimulerade och lägga sig till med diverse okynnesförehavanden… aussien har skärpa, reservation och vakt och det finns även rädslor i rasen, de kan också vara rätt självständiga och kanske inte alltid ha den största samarbetsviljan. Ponera att du får en hund med en kombination av några problem som finns hos bordern, och några problem som finns hos aussien. Skulle det vara en trevlig hund? Det är en sak att saker kan slå slint inom en ras, en viss kombination, en viss individ. Men att dubbla roulettinsatsen genom att kasta in en till ras med SINA problem? Mja.

Jag säger inte att era hundar inte är fenomenala, jag har aldrig träffat dem och kan inte veta vad ni har i kopplet. Men jag säger att riskerna med blandrasavel, oavsett vilka raser man korsar men framför allt när man korsar väldigt olika hundar (vallhund/jakthund, draghund/sällskapshund) och sedan kanske säljer dem till helt fel hem (hur många blandraser säljs till sällskap, 90%?)… de riskerna är onödiga.

Jag hoppas att jag inte gjorde någon upprörd nu. :)

Jag känner en bc/aussie.

Han är ungefär 1 år gammal nu. Han är underbar på alla sätt och vis. Mycket framåt, lättlärd, snäll och ja helt enkelt en bra hund. Det har aldrig varit några problem med denna killen i alla fall.

Jag äger en bc/aussie valp på 9.v man kanske inte kan säga så mycket om hur hon kommer bli just nu, men hon är den bästa valpen jag någonsin haft, hon är otroligt stabil, väldigt fram! Hon tvekar aldrig när någon kommer fram hon älskar alla. Så jag kan egentligen inte förstå varför den bladningen skulle vara dålig! :)

Men sedan är det ju väldigt olika från individ och hur man uppfostrar dom! Man får ju veta vad man ger sig in på också, alla hundar kan bli fel i fel händer!

Vi är väldigt nöjda ägare till en BC/Aussie. Det är absolut inte en ren sällskapshund, den behöver mycket stimulans för att vara lycklig och bekymmersfri. Men kanske inte så annorlunda vilken brukshund som helst.  För den extratiden du lägger ner på den, så får du mångfalt tillbaka i form av arbetsglädje, en hund som piggt och alert alltid är redo för nya uppdrag.  På köpet får du världens bästa kompis. Behöver jag tillägga att vi älskar vår hund : )

Vill tillägga att jag därmed inte förespråkar blandras framför renrasiga hundar. Jag tycker att avelsarbete är viktigt och det gör att du som valpköpare lättare kan skaffa dig kunskap om vilken hund som passar dig bäst. En och annan "olycka" är nog oundvikligt, men att medvetet föda upp alltför många blandrashundar försämrar naturligtvis förutsättningarna för den seriösa aveln.