Flynn var/är ett monster. Han har börjat lugna sig lite men får mer och mer slyngelfasoner. Han är 8 månader. Min förra aussie hade jag inte som valp så kan inte yttra mig om det.

Min aussie var en liten ängel både som valp och unghund, och är fortfarande nu snart 2år gammal! Fast ja, jag har ju ändå lagt ner en jäkla massa jobb både på socialträning, miljöträning, att umgås med andra hundar och människor, ja allt. Men kan ändå inte påstå att hon var jobbig som valp :)

Kan dra lite om mina tre aussies.
Min första morrade åt folk när han kom till oss, 9,5 veckor gammal och var, och är, världens mest självständiga rackare. Var rätt krävande men jag gjorde det värre genom att överaktivera för att få honom trött, det där är bara en dålig spiral med valpar haha… Blev väldigt trevlig efter ett par månader, men vid 1,5 år fick vi bakslag. Fick lära mig en hel del om mentalitet och att allt inte är så lätt att tolka, att med vissa hundar handlar det om att ge och ta. Han var en hund med högt kontrollbehov och hög integritet, i hans fall handlade mycket om att låta honom ta eget ansvar samtidigt som man fick välja vilka gränser man ville sätta. Att, som standardlösningen är, bara kontrollera allt han gjorde var helt galet. Vi fick ordning på honom, i dag är han en trevlig hund, speciell men snäll. Vi lärde oss mycket av och om varandra, han och jag. Vid 6 års ålder fick han flytta till mina svärföräldrar.

Hund nummer två var väldigt intensiv, fjantig, men snäll och väldigt förig. Tog lång tid på sig att mogna men kan inte påstå att vare sig valptid eller unghundstid var särskilt jobbig. I dag är han fortfarande en riktigt go hund, lättsam och härlig, en riktig kompis. Han är min skugga, ställer upp på allt, följer med mig på äventyr, kul att träna och tävla. Har coolat ner sig betydligt från valptiden men har fortfarande tryck i tassarna när vi jobbar. :)

Hund nummer tre har varit en trevlig upplevelse, lättsam. Lite självständigare än numer två som är hennes pappa, men har samma arbetsvilja, är förig och kvick, smart, egensinnig. Hon är ett år och jag kan inte påstå att hon gett mig gråa hår, får väl se om det kommer någon överrasknings-tonårsperiod men jag tvivlar. Hon är rolig, den lilla. :)

Som valp var Lukas väldigt lugn, cool och glad och är typ samma nu. Tränade mycket passivitetsträning och miljöträning  när han va liten och en cooling har han alltid varit :)

Jax var väldigt lugn, en av dom lugnaste i kullen på tio st. Även cool mot "läskiga" saker, enormt social och glad. En ganska "lätt" valp även om han hade sina rackartyg ibland. Även om han har varit lättsam har vi fått jobba mycket med passivitet och miljöträning.

Han är snart 15 månader och är en väldigt självsäker och go kille som älskar allt och alla :)

Vix, (#5 s bror 🙂), var tydligen den mest fartfyllda, samt en av de absolut minsta i kullen på tio st, haha. 

Oerhört orädd och ständigt överlycklig, still the same. Nyfiken, och föredrar att kuta istället för att gå, haha. Vi passivitetstränade och miljötränade väldigt mycket. Han fick hänga med jämt. 

Han har landat litegrann nu efter en helt okej, men inte perfekt, unghundsperiod där vid 8-12 mån. Fast man kan ju inte säga att den är över än, han är ju inte ens 15 mån. :) Lite intensiv i sitt sätt att hälsa på människor var han i alla fall där ett tag, skuttig och lite för glad när folk kom och hälsade på. Det har han faktiskt blivit mycket bättre på. Är världens gladaste hund, svansen går som en propeller på honom hela, hela tiden. Han kommer även överens med varenda hund han får leka med, ung hanhund som gammal tik. Är jätteskönt. :)

DOCK började han bli "spökig" i vintras och skälla på hundar+andra djur i mörker. Detta har fortsatt ännu mer sen könsmognaden, att han skäller vid vissa hundmöten då han känner att det blir för "rakt på"… Vi har skvallrat med klicker sen han var valp, och innan vintern hade vi aldrig problem med möten. Men som sagt, nu händer det att han inte går att bryta om jag inte är snabb nog att avleda. Tycker det är underligt att det blir så då han ALDRIG haft problem/en dålig upplevelse då han fått leka med andra hundar. Har dessutom aldrig låtit honom gå fram till någon annan hund i koppel heller. Men då och då blir det som sagt både drag och skall. Inte jämt, men tillräckligt för att det ska störa mig.

Men kan ju bero på hans ålder, könsmogen osv. Meeen vi jobbar på det, att ta ut svängarna så han slipper möta hunden rakt framifrån/nära hjälper enormt har jag märkt. Försöker att inte göra en så big deal av situationen, det tar sig ju mer vi tränar. :) Så ja, det är det vi nöter på mest i nuläget, utöver det så är han otroligt rolig och härlig. Världens gladaste, mest lättlärda pojk! :) Är supernöjd med honom.