Ehm.. jag minns rätt väl. Snart två år sen, men jag fick hem henne sent på kvällen på en fredag och skulle vara ledig med henne helgen där. Vi kom väl hem vid halv 11 på kvällen eller nått sånt eftersom jag hämtade henne efter jag hade slutat. (Opppssss! Jag måste åka till jobb nu, kan skriva mer senare!)

Visst minns jag. Många turer ut för att bajsa kissa. Däremellan vilade vi mycket tillsammans. Jag skötte mitt som vanligt hemmavid och la inte all tid på valparna, de fick hänga på eller göra vad de ville. Ingen aktivering alls utan bara rastning på gården första veckan. Ju mer man aktiverar dem desto jobbigare blir de. Tillfälligt trötta direkt efteråt men sen börjar de kräva mer och mer. Taget lugnt, försök inte passa upp på valpen hela tiden. Hon vänjer sig. :) Vila mycket tillsammans, lägg läggen filt på golvet och vänta ut henne.

Det är precis så jag försöker göra. Jag har gårt upp ungefär varannan timma under natten och gått ut. Hon är otroligt duktig och kissar och bajsar direkt :) jag försöker få henne att vila för det mesta men hon verkar så himlans otålig… Och maten… Hon tar några tuggor och sen är det bra… Eftersom det är min första valp är det lite överväldigande :)

Lukas var typ drömvalpen i mina ögon.. gnällde nästan aldrig, endast lite på morgonen då han ville ut. Han blev väldigt fort rumsren, bet bara på sina leksaker å mammas borderterrier Fido.. haha. Jag myste mycket med honom och på så sätt lugnade han ned sig när han hade varit uppe i varv väldigt länge. 

Dock så krävde jag inte av honom att han skulle vara stilla då han var som mest pigg. Då fick han springa å leka som han ville. Jag gjorde lätta övningar så som sitt å ligg när de va matdags och belönade spontan kontakt nästan under hela dagarna, antingen med godis, kel eller lek. När han var ute å kutade på gården så tränade vi inkallning, men endast som lek. Han sprang iväg, jag sprang åt andra håller å ropade på honom, då var jag mest intressant å han ville komma till mig :)

Kommer ihåg första dagen, han gick in och kollade runt hemma efter att ha blivit introducerad med en galen Diablo. Han gick till spegeln och blev rädd av sin spegelbild. Sedan aldrig igen. Han anpassade sig fint och Diablo var hans bästa kompis (inte tvärtom ;) ). Sedan var det fullt ös medvetslös de andra dagarna.

Jo som sagt så kom vi hem ganska så sent, så hon fick träffa vår andra hund, och katten och lite sånt där, sen gick vi och la oss, och hon sov enda tills jag steg upp för att gå på toa, då lät det som att hon höll på att bli mördad! Bara för att jag lämnade rummet… Och alla i familjen rusar upp för att se vad som händer :p

Sen under helgen så tog vi det mest lugnt, det var en av mina få lediga helger då. Hon fick mest hänga med på det jag gjorde dvs. fixa ute hos kaninerna, ligga och sova eller busa/vila/hitta på vad hon ville medans jag gjorde det jag brukar.

På måndagen började jag jobba och då hängde hon med mig (jobbade i djurbutik), så det blev till att åka buss och träffa människor och "bara vara med" för hennes del ganska så fort.

Har tyvärr inte haft henne sen hon var valp… Minns däremot första gången jag träffa henne (hon var nästan 2 år)!

Ja, han sov mest, ut och kissa, äta lite och tugga ben. Typ det.

Jag var tyvärr ganska så stressad över att misslyckas men såna dumma saker (inser jag dock nu i efterhand) så som rumsrenhet och alla möjliga småsaker (och jag var sååå rädd att ANDRA skulle göra fel med henne 🤪)  så jag var liksom så himla vakande att jag hade lite svårt att slappna av. Kommer vara så mycket lättare att göra det med nr. 2 ;)

Jag känner mig framförallt otillräcklig, som att busandet inte räcker eftersom hon gnäller och biter. Jag får typ ignorera henne eller trötta ut henne för att hon ska slappna av. Men det har ju som sagt bara gått ett dygn.

#10 Det känns igen, bara att hålla ut :)

#10 Det är såklart stor omställning för valpen att lämna sitt gamla hem, mamma och syskon och tryggheten där. Det tar lite tid, men det kommer! :)

Låt den bara vara, slappna av, de bästa man kan göra är att vara trygg lugn och tålmodig. ;)

Tack för att ni delar med er! Är mycket hjälpsamt :)

Just nu försöker jag få leija att inte försöka hoppa upp i sängen. Hon vill gärna ligga här men om jag inte vill ha en hårig smutsig hund i sängen framöver så måste jag få henne att förstå nu. Så vad jag gör när hon försöker hoppa upp är att få ner henne i sin säng (som står precis bredvid) och sen belöna henne när hon ligger där. Det känns som om det funkar för efter några försök så går hon undan och lägger sig och sover.

Minns fortfarande första timmen hem i bilen, - Gnyande, sitta, ligga, gå runt i knät. Somnade tillslut men vaknade lite berörd av eftermiddags solen i ansiktet. Halva vägen hem gnydde han ännu mer, så vi stannade och ooojj så kissnödig han var. Kommer fortfarande ihåg vart han kissade. Sedan direkt i famnen med huvudet på min axeln somnade han som en stock. Matte fick lite kramp i armen men vad gör man inte för ens bäbis ska ligga så bekvämt som möjligt!

Hemma sprang han mellan fötterna, öste bus med leksakerna i ena stunden och andra sov han. Mycket spring i trapporna för ens egen del tidigt på morgonen till sena kvällar. 

Första natten fick han sova i sin egen säng. Orolig och ängslig. Efter en stund bäddade jag ner mig bredvid honom på golvet och somnade tätt intill mig. Glömmer verkligen inte hur obekvämt jag låg och samtidigt känna hur kärleksfull jag var  i det ögonblicket.