Fast nej… Man måste förstå vad en "linje" är, till att börja med. En linje är inte en individ eller två led i en stamtavla. Det är rätt så nonchalant att förringa åratal av långsiktigt egenskapsbevarande avelsarbete på det sättet. Jag diskuterar gärna vidare efterjobbet mn jag skulle vilja fråga en sak innan vi kör igång. Vet alla här inne vad ordet linjeavel betyder?

Man kan väl säga att den största skillnaden mellan inavel och linjeavel är att inavel är… vad ska man säga, en framtidssträvan och linjeavel är en tillbakablick (att bibehålla något visst). För att inte blanda ihop dessa två termer.

Usch nej nu måste jag också sticka till jobb, men jag diskuterar också gärna vidare efter jobb!

Jag kan inte mycket om avel, linjeavel vill jag gärna veta mer om! 

Jag skulle spontant vilja säga att om föräldradjuren vallar samt att längre tillbaka i leden så är det nästan enbart utställning, då skulle jag vilja kalla den efter utställningslinjer även fast föräldradjuren kanske inte alls ställs ut på utställningar. 

Men som sagt så är jag inte så kunnig i området, därför tycker jag att denna diskussion kan bli väldigt spännande!

Väldigt intressant fråga! Återkommer.

Det är svårt när det inte är så svart eller vitt. Såsom min egna hund, henne ser jag som utställningslinjer. Kollar man stamtavlan är hundarna där meriterade inom utställning och avlade mot det ändamålet. Sen förnekar jag inte att dom säkerligen skulle funka inom annat också.

Kan tillägga att jag aldrig hade köpt en valp ifrån liknande linjer. Utan hon köptes som en individ jag fastnade för. :)

Intressant och bra tråd. Det jag tänker med linjer är ju vissa egenskaper och beteenden som nedärvs, en viss typ. Och med typ menat jag inte "bruks,vall, utställning". De som jag blir frustrerad över ofta är att en del anser att har hunden EN som gått bra på utställning bakom sig, eller hunden själv. Så är det utställningslinjer. Och då anses det att hunden inte kan arbeta och är skottberörd. Det är det jag ofta möter. Varför måste en hund som är relativt rastypiskt vara en dålig vall/ brukshund? Träffat många rena sk utställningslinjer som både kan valla och jobba i brukset . Samma sak med rena vallinjer som inte alls håller ihop för varken vall eller bruks. Och likadant med sk. Bruksvarianten. (träffat bra individer också) Sedan finns det undantag i alla linjer och alla raser. Jag skaffade inte min hund baserat på bruks,vall, utställning. Utan snarare egenskaper som tillsammans utgör den typ av hund som passar mig och som jag gillar. Men samtidigt som dessa egenskaper vill jag gärna ha en hund som följer rasstandarden och ser ut som en Aussie som jag upplever den, men inga mål för ex cert på utställning. Vi människor är ju olika och är ute efter olika egenskaper. Men för det tycker jag det är synd att man ska dömma ut en typ av Aussie på förhand utan att lära känna individen med öppet sinne :)

Jag har i min tur inte hört någon benämna en hunds linjer som "utställningslinjer" för att den har EN ENDA utställningsmeriterad hund bakom sig, inte förrän i dag. Däremot tvärtom - "min hunds farfarsfar har en vallningsmerit, alltså är det vallinjer", eller "min hunds pappa/mamma/syskon/farfar används till vallning hemma på gården". Inte heller har jag upplevt att "en hund som är relativt rastypisk skulle vara en dålig vall/brukshund", däremot speglar det uttalandet något jag hör LÅNGT OFTARE. Missförståndet att vall/"bruksaussies" skulle vara "inte relativt rastypiska". Det är en sådan hiskeligt vanlig missuppfattning! Fråga de som arbetar i rasklubben. Eller ännu hellre, LÄS RASKOMPENDIET och titta på bilderna där.
Jag har nog träffat flest vallaussies av alla här inne, rätt övertygad om det i alla fall, och jag har faktiskt inte sett så många orastypiska hundar som det verkar vara allmänt vedertaget att det finns. Klart att det finns. Men det finns orastypiska utställningsaussies med! Och skitsnygga, riktigt riktigt skitnsygga vallaussies, "För stora, för grova, för korta ryggar, för mycket päls" gör INTE hunden mindre orastypisk än "för liten, för nätt, för lång, för lite päls". Extremer finns åt båda håll men de flesta hamnar mitt emellan, "acceptabelt", men folk verkar ha en väldans tendens att vara mer förlåtande med överdrifter uppåt än neråt. Är inte DET beklagligt så vet jag inte vad som är det… 

En hunds meriter är om än imponerande helt irrelevant när man letar efter en röd tråd, något som definierar en linje. Man måste titta på helheten. Hela stamtavlan.

Linjer. Vad har man selekterat för i hundens släktled? Har man prioriterat en viss egenskap? Har man blandat hej vilt eller fokuserat på något mer specifikt? Utseende? Vallningsegenskaper (något som är väldigt brett, jag kan ge exempel på väldigt specifika "linjer" inom "vallningsområdet" med hundar som har selekterats på vissa specifika egenskaper INOM vallningen)? Både och? Är det förresten det exteriöra som man ser har mest framgång i utställningsringen som är det mest rastypiska sett till funktionalitet?  Om vi nu tänker oss att vi har en vallhund alltså (det står ju så i rasstandarden).

Om vi skippar ordet linje och inte gräver ner oss längre i ämnet just nu (jag ska snart sätta mig tio timmar i bilen och är lite stressad) men kanske återkommer till sådant som linjeavel och dess betydelse vid senare tillfälle…

Om någon kallar sin hunds stamtavla vallningsinriktad så förväntar jag mig att se en MAJORITET av hundarna selekterade på vallning i första hand (OBSERVERA att detta inte någonstans betyder "fula hundar" eller inkorrekt byggda som folk gärna, YTTERST gärna, tror). Är det hälften/hälften så är det "blandade linjer". INGEN sådan definition gör automatiskt en hund till en bättre eller sämre hund, och du kan få ett riktigt stjärnskott i vallningen oavsett stamtavla… MEN… sannolikheten ökar naturligtvis ju större del av stamtavlan som säger "bakom mig ligger åratal av hårt arbete för att bevara och förädla väldigt specifika egenskaper".

Om någon kallar sin hunds stamtavla exteriörinriktad förväntar jag mig på samma sätt att se en stamtavla fylld av hundar som selekterats på sin exteriör - efter det som förväntas gå bra i ringen. 

Sedan har vi "versatility". I korta ord, "hundar som selekterats för allround-arbetsegenskaper", inte så specifikt vallning. Innehåller ofta lite blandad kompott, en del vallinjer brukar dyka upp här. Tänk "bruksaussie" även om jag inte riktigt gillar ordet.

De absolut flesta aussies man träffar i Sverige är i gråskalan, det är viktigt att komma ihåg. Vi har inte så många som kör enbart på ytterligheterna men jag kan tycka att ytterligheterna ändå är värda att diskuteras.

EN av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att man håller definitionerna hyfsat korrekta är att om man i första hand köper en aussie till vallning så gör man sig själv en björntjänst om man inte söker sig till faktiska vallinjer. Finns olika sådana att välja på, olika utseenden, olika styrkor i arbetet, olika mentaliteter. Det är orättvist både mot hund, djur och sig själv som förare att inte välja något som ger största möjliga chans till att lyckas, och att få så många NÖDVÄNDIGA egenskaper som möjligt med i paketet redan från början. Framför allt tycker jag att man ska tänka på att i vallning handlar det om djurhantering också, inte bara en själv och ens hund, även om en bra förare och bra träning kan lyfta en medioker hund så är det inte oävet att skaffa sig en bra hund från början som inte kräver tio gånger så mycket träning och kontrollerande utan har det så naturligt i sig att resan till färdig vallhund blir så lättsam som möjligt för både djur, hund och förare.

En hund som generation efter generation efter generation selekterats för sin lämplighet att valla - där egenskaper som djurkänsla, flockkänsla, mod, självförtroende, balans och så vidare visats hänsyn - kommer med största möjliga sannolikhet att vara lämplig för uppgiften. Vad garanterar det hos en hund som enbart avlats på sin exteriör? När folk säger att "icke vallavlade hundar har lika goda förutsättningar" blir jag lite matt. Det stämmer helt enkelt inte. Är det någon som tagit sig en klur på varför border collies inte får ställas ut, och varför det krävs ett godkänt vallhundsprov för att de skall få registrerade avkommor? Är det för skojs skull eller för att det faktiskt är så att vallanlag är något man måste arbeta för att bevara? Hur funkar det med jakthundar och jakthundsavel?

Ibland undrar jag om folk tror att de uppfödare i USA som i årtionden jobbat för att bevara och förädla vallegenskaperna  hos våra aussies har suttit och gjort detta i onödan, ungefär som att de som inte har gjort det ju ändå lyckats (??) med samma sak även om hundarna inte sett ett får på femton generationer… eller vad? Får jag snygga hundar om jag enbart och enbart avlar på vallningsegenskaperna i ett par decennier också, någon som vill argumentera för det? Är det bara utseende som försvinner eller kan även arbetsegenskaper försvinna om man inte tar hänsyn till dem?

Jag vill avsluta med att säga att en bra vallhund såklart inte definieras av sin stamtavla. Inte heller får man en utställningschampion för att stamtavlan innehåller enbart sådana. MEN. Man kan välja vilka förutsättningar man ger sig själv och sin hund, vill man göra något väldigt specifikt är det bra om man tar sig tid att sätta sig in i hur avelsarbetet bakom hunden ser ut, vad som prioriterats.

Jag menar/ tänker som dig LinDajSon men du formulerar dig bättre :)

Det är ett under att någon orkade läsa det där massiva textstycket… herreminje vad jag skriver långa inlägg ibland. Usch, haha. Inte konstigt att jag aldrig lyckats komma igång med Twitter. O.o

LinDajSon jag försökte läsa din text, men fattar inte så mycket :O jag ska skaffa aussie nästa år (troligen) och jag lär ju inte valla, kanske testa på men inget allvarligt så :) Så jag fattar det är att majoriteten av aussies är blandande linjer? Ingen direkt vall eller utställning? För en utställnings aussie kan väll valla också? För själva rasen överlag är ju avlad för det. Jag fattar inte O_o så krångligt att man ska dela in raser såhär :(

Är det valla man vill göra bör man inrikta sig på vallinjer. Bäst förutsättningar får man helt enkelt om man väljer en uppfödare som prioriterar rätt egenskaper för det hunden ska användas till. Precis som alla andra nedärvningsbara egenskaper så får man det man selektera för. :) Vill man ha snygga hundar kan man inte avla på fula hundar. Vill man ha snabba hundar kan man inte avla på långsamma. Vill man ha mentalt stabila hundar kan man inte avla på aggressiva hundar. Vill man ha friska hundar kan man inte avla på sjuka. Kommer alltid finnas undantag men man ska ge sig själv och hunden bra förutsättningar och göra mycket research när man bestämt sig för vilken sort man vill ha. I princip all aussies jag sett i vallhagen har haft intresse för fåren och visat instinkter men sedan har det varit stor skillnad på de olika delarna som djurkänsla, flockkänsla, balans, samarbetsvilja osv mellan olika individer. Man kan aldrig säga om en hund kommer duga till vallning innan den fått en chans att visa vad den går för, oavsett stamtavla, men är hela släkten duktiga vallhundar så är chansen rätt stor att hunden kommer ha det som krävs. Och om man nu inte har världens starkaste vallhund så kan en bra förare och bra träning lyfta en medioker hund. Men det är en stor fördel att ha så mycket som möjligt av de olika egenskaperna i hunden från början när det kommer till vallningen. :) Nu är det ju inte så många som sysslar med vallning men det vore roligt om fler tog hänsyn till de egenskaper man vill ha i en vallhund när de avlar för det ÄR ju enligt rasstandarden en vallhund. :)

I Sverige finns det ju inga "linjer" tycker jag, kanske på tiksidan  har man några hundar med samma kennelnamn , men sällan mer än i ett par led.  Så tycker det är svårt att säga "mina linjer" som en del gör, kanske "mina hundar" som uppfödare..men linjer kommer vi nog inte ha i Sverige på många år, framförallt också eftersom vi ska vara för genetisk variaton och då tar det genast ännu längre ;)  

Det blir också därför svårt att hävda att "Men kolla på den, den har inga farföräldrar etc med meriter bakom sig!!!" eftersom de flesta hundarna bara på några steg bak inte är svenska och med svenska meriter.

Du har rätt i att det inte finns några "svenska linjer" men det var inte riktigt den sortens "linjer" vi diskuterade i den här tråden. Jag försökte plocka bort ordet linje i ett tidigare inlägg eftersom det blir lite tvetydigt. :P Däremot finns det hundar med enbart exteriör- eller vallningsstamtavla. Det är den sortens "linjer" vi diskuterar nu. :) Stam/stamtavlor är väl kanske mer passande men linjer säger de flesta i vardagligt tal tror jag.

Ok då är jag med, ville mest bara inflika men har du redan betat av det så ;)