Hunden vet ju inte om du tränar eller tävlar, bara den får mental stumulans. 

Jag skaffade aussie som första hund och råder alla jag träffar att inte göra om mitt misstag. Med det sagt så blev det rätt bra till slut, men det var en lång,  kämpig väg dit.

Din syster måste också vara beredd att lägga en bra, stabil grund  i vardagen. Det var där jag föll på min oerfarenhet, och vid ett års ålder hade jag ett dragande, understimulerat monster som ville allt utom att vara med mig. Jag hade turen att träffa bra människor och tränare, och fick hjälp att få ordning på honom (och mig själv) men det är inte lätt.

Min Fidel är framåt och initiativrik och jag måste hela tiden ligga steget före honom och ha koll på omgivningen - annars har han det. Som ovan hundägare måste jag kämpa för att hålla hans stessnivå låg, och då kan den ändå skjuta i höjden om det knackar på dörren eller kommer en konstig människa inom synhåll. 

Jag kan omöjligt säga om din syster borde ha aussie eller ej, enbart baserat på vad du skrev. Men  jag vet att aussien inte är den lättaste nybörjarrasen och min spontana rekomendation är att alla som vill ha aussie verkligen frågar sig varför de vill ha en skarp, vaktig, hårt arbetande brukshund. Det finns gott om andra raser som kan träna "allt" utan att ha den där udden som gör aussien fantastisk - men även rätt jobbig ibland.

Svårt att säga om det är rätt ras för henne utifrån det du skrivit, men säger som Matilda att hunden bryr sig inte om ifall du tävlar eller tränar så länge den får sin mentala stimulans, och det finns många hundar som man kan träna "allt" med. 🙂

Varför har hon fastnat för just aussien?

#2 hon vill ha en samarbetsvillig och arbetsvillig hund med mycket go i, men spontant känner jag att det finns andra raser som också har det men som kanske är snäppet lämpligare som nybörjarhund.