Nu har jag ingen aussie men skriver ändå. Jag skulle inte påstå att vi har kämpat särskilt mycket med något. Hon är en väldigt enkel hund, men hon har temperament och attityd mot andra hundar. Så det gäller att vara tydlig och konsekvent mot henne. Nu är hon bara 11 månader så mycket kan hända än! Jag började rätt tidigt med att lydnadsträna henne men märkte fort att hon inte var redo. Vi blev sura på varandra. Det gällde främst att gå fot. Nu under löpet som var så var vi mycket hemma. Rätt som det var så satt fotgåendet! Det tog alltså flera månader innan hon blev redo för att vilja förstå. Då märkte jag att det är ingen idé att försöka skynda på något. Är inte hunden redo så är det bara dumt att traggla för man får inte en bättre relation för det. Nu jobbar jag främst på att hon inte får gå fram till någon innan jag har sagt varsågod. Super viktigt om folk kommer hem till mig. Alla uppskattar inte en framfusig hund som hoppar och skäller av glädje ;) 
Till våren ska vi tävla i rallylydnad har jag tänkt. Känns som en bra gren att börja i. Hon kan alla stationer i nybörjarklass så varför inte liksom! Sen är det ju alltid saker man gör varje dag som blir träning och påminnelse. Men det tänker man ju inte alltid på :)

Kämpar med stress och osäkerhet, hundmöten tok ett ordentligt stort steg igårkväll då vi gick förbi 9 hundar på ca 2 meters avstånd och hon var tyst under varje möte. Drog lite och var nyfiken men kom sedan till mig och sökte kontakt. Så stolt! Hundmöten och människor tycker hon är väldigt jobbiga, drar sig undan, skälelr och morrar.

Stress, att klara olika miljöer och det eviga skällandet.

Jag har kämpat, och kämpar fortfarande, absolut mest med mig själv. Jag har alldeles för höga krav, för kort tålamod och alldeles för kort stubin (mest i vallningssammanhang). Håller jag huvudet kallt fixar sig resten. Önskar mig en mössa med kylsystem i julklapp… ^^

Inga som har haft problem med att dom vallar människor? Hur har ni gjort så att dom inte gör det? Nog det jag är mest osäker på hur jag ska göra med, är det bara att träna passivitet?

Jag tror inte att det är särskilt vanligt bland aussies.  Börjar de, "valla" (eller troligtvis "jaga" eller "bita i hälarna" vilket folk brukar kalla vallning när de felbeteendena uppstår) så är det väl troligen ett tecken på något annat problem. Stress, mest sannolikt. Då får man analysera sin och hundens situation och göra upp en plan. Öka eller minska aktiveringen. Byta aktivieringsform. Mer motion. Mindre motion. Mer hjängympa. Mindre hjärngympa. Kanske besöka veterinär för att utesluta fysiska orsaker. Stress kan grunda sig i lite vad som helst.

Ok tack, bara hört rykten om vallhundsraser som vallar folk och går helt banana om dom inte får kontroll. Min kompis har en HUND som har BorderCollie, Collie och polsk vallhundsraser I sig, den bljr helt Galen om någon börjat springa eller så och cirkulerade, men tror bara hon har såpass mycket call I sig och att hon är understimulerad tyvärr.

Generellt, det var har kämpat mest med är ensamhetsträningen och separationsångesten. Fasiken vad vi har kämpat med det, och vilken energi som lagts ner på just det. Det kan förstås fortfarande vara jobbigt och hon kan fortfarande stå och yla efter mig och stressa upp sig, ibland vid vissa tillfällen (när någon ska passa hebne osv, eller det blivit för stressigt och jag lämnar henne tex), men absolut mer sällan och hon är mycket tryggare nu. Hon accepterar det bättre, att jag lämnar henne. Jag har själv aldrig sett zuki som en 'svår' hund, även om vi såklart haft våra stunder ;) men jag har mer och mer på senaste tiden insett vilken jobbig och svår hund hon är för andra att ha med att göra. Vi är så himla sammansvetsade och fästa vid varandra och har svårt att fungera utan varandra (ja, jag vet hur fjantigt det låter). Men hon tex lyssnar inte direkt på andra, hon gör lite som hon vill med andra, hon drar som en tok i kopplet osv. Och ska någon annan gå ut med henne och jag är hemma medans, vill hon bara hem, och drar och struntar i den personen som är ute med henne..hehe. I träning har vi inte direkt kämpat med någon på ett dåligt vis, utan mer att vi båda varit nybörjare och behövt lära oss osv. Dock i lydnaden hsr det framförallt varit motivationen till det fria följet som har förföljt mig.. Men det börjar bli bättre ;)

#8 Det där känner jag igen, Tossa är fruktansvärt dryg med andra människor. Lyssnar inte alls, lägger sig vid dörren och piper tills jag kommer tillbaka igen. Det är jobbigt när jag behöver hundvakt. 😎

Nu har inte jag aussie men hoppas det är ok att jag skriver ändå - Ifall att någon skulle bära på ett tips eller två åt mig 🙂

Ett problem som vi har är att Dezba bjuder på för "många beteenden" när vi klickertränar. Ber jag om "Sitt" kan det bli "backa" tre steg, "snurra" två varv och "sitt fint" innan hon tillslut får rätt.

Igår testade jag att vara väldigt konsekvent om hon inte lyssnade noggrannare. Fick jag "backa" när jag bad om sitt gjorde jag en time-out direkt. Slutade i en lite uppgiven hund tillslut som inte visste vad hon gjorde öht. 😐

#10 tycker det känns som att hon inte vet vad "sitt" betyder, skulle backa några steg och lägga till ordet NÄR hon sätter sig inte innan :)

#11 Jodå, det vet hon. :) Ibland går det som smort, andra tillfällen får jag hela beteendeförrådet uppvisat innan hon kommer till det jag bett henne om. Det är samma med de flesta kommandon. Hon lyssnar nog bara inte på vad jag ber henne om utan är så taggad på att träna att hon bara gör vad som helst fram tills det klickar till.  😕

#12 kräv inte så mkt av henne när hon är så taggad, om hon inte kan fokusera. Börja med att leka ur lite energi, eller gör nåt du är helt säker på att hon klarar. När hon är lugnare och mer fokuserad kan du börja "ställa lite krav".

#13 Det är så jag börjat arbeta nu, har fungerat helt ok hittills :)