Jag och min hund (inte aussie) klickade direkt, han kom fram med svansen mellan benen och sorgsna ögon, och jag kände att "detta är min hund"! Nu i efterhand ångrar jag lite att jag köpte honom, men det kändes perfekt då!

Jag var egentligen väldigt fäst vid en av Tinjas systrar. Tinja sov genom nästan hela träffen vid fyra veckors ålder så fick ingen direkt kontakt med henne. Men sen när skulle hämta henne så visste jag att vi blivit tilldelade rätt valp för oss :D Jag och Tinja fungerar otroligt bra ihop.

Jag skulle nog absolut vilja säga att det klickade direkt mellan oss. Zuki var den första (och egentligen enda) valpen jag såg när jag var hos uppfödaren trots att där var flera valpar i hagen. Men Zuki var den första valpen som kom fram till mig och som jag fick upp i famnen, och det gick liksom på bara några sekunder. Mitt hjärta hade gått sönder om det varit så att hon inte varit ledig. Så där löjligt fantastiskt, och jag ville aldrig släppa taget om henne 🌺

Inga magiska klickanden. Jag tror inte på det där, kalla mig tråkig men jag är väl det då. Alla valpar är söta och har någon form av personlighet redan tidigt, och vissa tilltalar en väl mer av ena eller andra anledningen, men innan hunden blivit dugligt vuxen och man verkligen lärt känna varandra så… nä. Inte för min del, klicket är något som växer fram i min värld. Jag läser å andra sidan kanske in onödigt mycket i uttrycket "att klicka" ;P …

Jag klickade nog mest med Tåss kullsyster som var väldigt liten, supergullig och kelsjuk. Men jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ha en hane.
Tåss och jag har nog aldrig klickat riktigt ordentligt, den typen av hund som han är passar mig inte riktigt. 

Ellie kom till mig när hon var knappt 2 år gammal. Det var väldigt lätt att klicka med henne eftersom att hon har precis det som jag söker i en hund.

När jag åkte och hälsade på Smilla, då 5 år gammal, klickade det verkligen direkt. Otroligt konstig känsla egentligen eftersom hon var en främmande hund som jag inte visste mycket om. Men jag bara visste att jag ville ha henne och hon fick följa med hem. Idag är hon 11 år och helt ärligt så har vi varit oskiljaktiga sen dag ett. Hennes gamla familj kom och skulle skriva på ägarbytet efter en vecka och när dom sen gjorde sig klara för att åka så satt hon bredvid mig i hallen utan några som helst tendenser på att vilja följa med sina gamla familj hem igen. Då hade jag som sagt bara haft henne i en vecka. Så vi klickade verkligen direkt och det var ömsesidigt.