Zuki har egentligen inte varit speciellt van vid barn eller är uppvuxen tillsammans med barn. Men när hon var lite yngre var hon med mig på mitt extrajobb ibland (Personlig assistent till en pojke på 5-6 år) och hon älskade verkligen honom och var väldigt duktig med honom. Det blev väldigt motiverande för honom att göra vissa saker som han annars inte gjorde och att prata mer än han brukade. 

Sen fick Zukis systers matte barn för snart två år sen, och det är hennes absoluta favorit! Hon älskar Hedvig 😃 Det är där Zuki är dom få gånger jag behöver hundvakt. Dom är så himla härliga tillsammans.

Generellt så gillar hon verkligen barn och är väldigt snäll och hälsar gärna (lite för våldsamt ibland, heheh. Det är svårt att uppföra sig när man blir glad liksom). 

Har även lånat ut henne till en prova-på-dag i agility (när jag var med såklart) och så länge dom har lite godis i handen så gör hon typ allt dom ber henne om ;)

Tinja var livrädd för barn när hon var liten. Det spelade ingen roll om de var 1 eller 11, hon ville fly långt bort eller sitta under mig.

Det började släppa när en väldigt hundglad 1-åring började droppa mat till henne från sin barnstol på stallet. Plötsligt var barn okej - om det var i stallet. Då var det inga problem alls.

Utanför stallet dock var hon fortfarande mycket misstänksam mot barn. Det höll i sig till den här sommaren, när släktingars barn i varierande åldrar fick kasta leksaker med henne, kampa med henne, allt på hennes villkor. Jag har väldigt lyhörda och lättränade släktingbarn 😂 De gjorde allt jag bad om - satte sig på huk, lät Tinja komma till dem, de försökte inte ta leksakerna utan lät henne komma och de sa "tack" varje gång så hon skulle släppa, de klappade henne alltid underifrån och trängde sig aldrig på henne, utan gick hon så lät de henne gå.

Och helt plötsligt så är den perfekta scenen där; en solig sommardag, de äldre flickorna brottas på solfilten medan den treåriga pojken skrattar så han kiknar när han leker dragkamp med en otroligt glad och försiktig Tinja. Hon anpassade kampen till hans styrka, drog så försiktigt och släppte när han sa "tack" och tog den igen när han sa "ja!", precis som jag lärt honom att säga. 😍

Nu tycker hon inte alls att barn är något konstigt, de är till och med ganska trevliga.

Jag avskyr barn. Så ingen av mina har tyvärr fått vänja sig vid barn… Marcie blev skrämd av en unge som sprang RAKT PÅ oss och börjde göra utfall mot barn efter det, men vi fick bort det snabbt så nu får hon bara en liten aktivitetshöjning när barn kommer..