Zuki skäller i princip bara när hon vaktar. Och när hon är megataggad på agilitytävling (men står inte och gapar utanför eller så, utan bara ger ifrån sig lite skall på plan, inget som stör mig eller hennes prestation). Fast det är iofs något som jag verkligen varit stenhård med, för en hund som gapar i alla lägen hade jag aldrig stått ut med, det är uteslutet hos mig 😃

Athos och Jin kan vara rätt så ljudliga. Feng säger sällan något, förutom om hon blir arg. Inte ens när man kör agility. Kaiju är inte heller ljudlig, bara när han blir sur över att jag slutar klappa honom om vi sitter och myser. Väljer man en hög tempererad hund får man nog räkna med att de har lättare till ljud. Väljer man en som är mer "down to earth" så minskar nog risken. Även om aussies nog kan vara rätt så pratiga så skulle jag nog inte påstå att majoriteten jag träffat är g a p i g a. Har några bekanta (du vet nog vilka de är) vars hundar… låter rätt mycket. De är nog de jag känner till som låter mest. Men de drar igång varandra rätt mycket också, de hundarna. De absolut flesta aussies jag känner är nog faktiskt tysta utom om det "är något".

Vi har väldigt många aussies på klubben också, och en del av dom skäller som tokar vid träning och även mycket i vardagen (där är framförallt två som går upp så högt i stress och kan då knappt ens fokusera på träningen), men dom flesta är faktiskt inte så skälliga, förutom som linda skriver, när det faktiskt "är något."

Åååhåhåhå min telefon särskrev högtempererad… the stuff of nightmares….

Tinja ljudar bara när något händer. Hon kan moffa och morra åt ljud när hon vaktar tomten, väldigt sällan ger hon ifrån sig typ ett halvt skall, och det är bara om Benji varningsskäller. Vilket han ibland gör bara för att få en reaktion från Tinja haha, man ser hur han skäller, och sen direkt tittar på Tinja som då moffandes far omkring och undrar vad han skällde på 😂

Badar folk kan hon pipa lite för hon vågar ännu inte hoppa från bryggan. Det tror jag mest kommer från Benji, som innan han hoppat i kan skälla och gnällyla. Ska vi köra vattenapportering så kan hon pipa och ge till något gällt skall för att hon blir så taggad. Kör folk badminton och är lite för bra, alltså att bollen inte hamnar på marken så hon kan hämta den på ett tag, då kan hon skälla. Kommer någon som hon känner hem så sjunger och pratar hon i ren glädje.

Jag tycker hon är väldigt lagom med sitt ljudande. Men jag har träffat vissa på kurser (som inte hålls på brukshundsklubben) som inte kan hålla truten, men de är nästan uteslutande av utställningslinjer..

Opsis varningsskällde och utfallsskällde… Aldrig annars, inte som jag minns iaf
Flynn däremot, han skrek/gnällde/ylade/skällde näst intill varje sekund, hade skall som en sheltietik också, och träffat på en del aussies som precis som Flynn skällde bara för att, men majoriteten jag träffat pratar mer än skäller :)

Min skäller typ adrig.. men hon låter, men inga skall, utan de är yl-morr.. låter liksom roowOOooOwwwwrrr eller nåt x) inget läte som är irriterande som tex pip kan vara

#7 Haha, så gör Zuki när hon blir riktigt glad… låter så jäkla gulligt! Nästan lite farligt om man inte ser henne samtidigt 😃

#8 hhahah jaa..! Marcie gör så dagligen, flera gånger haha!

Här är det inspelat när hon gör så, om ni vill höra vad jag menar ;) 
https://www.instagram.com/p/BIagnwwje3t/?taken-by=fishydirt 
https://www.instagram.com/p/BIaeZNxjUn8/?taken-by=fishydirt

(ignorera att jag pratar som en mupp hahaha!)

#9 Nja, inte så som Zuki gör, men väldigt sött ! Jag har aldrig lyckats filma/spela in det ljudet Zuki gör, jag skrattar alltid så mycket varje gång, sötaste ever, ahah!

Smilla skäll-piper om hon är glad eller exalterad, och när någon hon känner ringer på dörren!

Våran tjej är knappt 5 mån men än så länge inte skällig. Skäller inte "bara för att" utan när hon skäller så betyder det något. Kan såklart ljuda när hon blir superglad att någon kommer hem men inte annars. Men det där kan ju växa fram. Bor på landet och vår andra hund skäller alltid när någon kommer men hon hakar inte ens på när han går igång 😂 Men som sagt, kan ju komma med tiden. Föräldrarna sade ifrån när någon kom sen vart det tyst. Upplever det väldigt olika från individ till individ, vissa har betydligt närmre till skall än andra.

Inte särskilt skällig alls. Sedan han fick en tomt att vakta kan det komma något varnande ljud som är mellanting mellan skall och morr, typ… Men det är inte så fort något rör sig eller låter, utan väldigt selektivt om han uppfattar någon som en skummis, så ganska välkommet. Loke verkar vara mer för att avancera framåt och blänga på eventuella hot, analysera situationen och visa med kroppen att han vet precis. Han kan förstås bli upphetsad och ge ett sådant skall också. Har träffat en del aussies som jag själv inte skulle stå ut med någon längre stund, för de gapar mest hela tiden och för allt.😃 Har också träffat motsatsen, aussies som är så himla tysta att man undrar om de ens finns. Skällande är jag inte mycket för, men det är ju en del annat prat som man uppskattar, som när Loke tycker att jag kliar på en bra plats, eller borde klia mer och han knorrar sådär mysigt. Eller på morgonen när han verkar tycka att det är så festligt att vi har vaknat och ska gå upp och han ska trycka sig emot en och avger några låga wraoouwrrr-liknande ljud, de sura suckknarrarna när han tungt lägger sig ner och blänger för att jag är tråkig osv. Lilla Gaia (dvärgpudel) gör nästan inga sådana ljud (men har desto lättare till skall).

Min aussie skällde endast när hon vaktade och på kommando.
Hon älskade att höra sig själv så hon var väldigt ljudlig av sig :)