Min äldre har inga problem med passiviteten men min unghund har men vi tränar på det och det har absolut blivit bättre med tid och träning!

#1, skulle du säga att den äldre har problem för att ni inte tränade aktivt under hans uppväxt, eller att det är "sån han är"?

Han har lite svårt för att vara passiv och vill gärna att något händer.

#2

Min äldre har inga problem med passiviteten, det var väl för att jag inte tränade med honom tills han var runt 1 år. Men han har alltid varit någorlunda lugn också.

Hej.

I rasen så finns det problem med att hundarna ska kunna vara passiva, vissa föds med det, andra lär sig av tiken i valplådan och vissa kommer till ägare som glömmer bort att låta valpen lära sig att ta det lugnt, de leker, busar, aktiverar och tränar allt de kan komma på så fort valpen vaknar. Istället för att bara låta valpen vakna och ha tråkigt en stund. (givetvis får man ta ut den så den får kissa)

Man sover på helspänn och påklädd för så fort valpen rör sig så måste man ut med den.

Man skapar en stress. Denna stress är svårare att skapa ju mindre "stress" egenskaper valpen föddes med och fick uppleva i valplådan.

Så får man en väldigt lugn valp så kan det fungera bra fast man gör allt som står ovan. Men får man en valp som inte har egenskaperna som behövs för att ta det lugnt, och mamman var stressad när hon bar på och hade sina valpar. Då behövs det istället inte speciellt mycket för att få fram stressen hos valpen.

Ett tipps är exempelvis detta med att springa upp på nätterna. Jag gör det enbart någon enstaka gång om jag ändå är vaken. Annars så kör jag på att stänga in hundarna i sovrummet med oss. Och då även valpen så klart. Jag har gjort hela rummet säkert för valpen, ställt en vattenskål. Lagt gamla sängmadrasser runt vår egna säng så valpen själv kan ta sig upp och ner utan att skada sig. Samt lite tuggben och mjuka leksaker

På så sätt jag kan enkelt sätta i öronpluggen och sova hela natten. Vill inte valpen sova så får den roa sig själv. Eftersom att den inte är hindrad från att vara nära oss så behöver den inte bli rädd och osäker. Men den lär sig att på natten så sover vi och då får man antingen sova med oss andra, eller leka själv. Hittills har de valt att sova med oss de flesta gångerna.

Men för att svara på din fråga, ja det är vanligt inom rasen och alla aktiva raser att de kan få för mycket motor och för lite broms. Men anledningarna till att det blir så kan bero på olika händelser. Allt från en stressad tik under dräktigheten till hur valpen blir tränad som valp. Jag menar nu givetvis inte att man inte ska kunna ta med sin valp ut eller träna den före 12mån ålder eller nått liknande. Absolut inte, snarare tvärt om. Men man måste ta sig tiden att inte bara uppmuntra valpen till full fart när man då tar med den.

Jag har skrivit en artikel om detta ämne och den kan du hitta här

Intressant.

Det där om att gå upp på natten är ett bra perspektiv jag aldrig hört i den debatten förut faktiskt. Det ska jag tänka på med nästa valp

Jag tycker det är kul att höra olika erfarenheter, och just om de med mer stressade hundar kan gå tillbaka och se att "här borde jag gjort annorlunda" eller om det är så att det helt enkelt är mer av valpens personliga drag som inte kan tränas bort (men såklart tränas att bli bättre).

Jag tackar så mycket för ett bra informativt svar.

Med det sagt hör jag gärna fler personliga erfarenheter. 😂

Det med natten är något jag har "upptäckt" själv. Men det är så klart bara en liten bit i pusslet med att ha hund

Många har problem med unghundar som väcker dem tidigt och måste ut. Eller hundar som går omkring i huset och inte får ro. Eller ägare som inte får sin sömn för de oroar sig om de ställde undan godispåsen, vart är valpen och så vidare.

Men ser man till att hundarna är i samma rum så (har i alla fall jag) upptäckt bland annat följande

- Valpen lär sig fortare att man sover på natten

- Blir rumsren fortare

- Vi människor är mer utvilade

- Vi slipper oron och stressen av att hålla koll på hundarna

Det är ju inget som helt mirakulöst kommer fixa passiviteten. Men jag tror att om valpen lär sig att vila med familjen, och tycka att det är mysigt. Så kommer man enklare kunna få in det i vardagen. Vill man gå ut med valpen på natten så kan man ju enkelt ändra detta till en dag/kvällsaktivitet där man har ett valpsäkrat rum, vatten och tuggben. Stänger in sig och valpen i det rummet och sitter och gör något annat än leka med valpen.

När valpen lägger sig så kan man lugnt smeka den över huvudet eller säga bra med mjuk och låg ton. Inte för att man ska behöva belöna "självklara saker" som du kommer höra från vissa. Utan för att valpen gjorde det valet du ville att den skulle välja. Och får valpen beröm för det så är det större sannolikhet att den gör så nästa gång.

Får den aldrig belöning av att vara passiv så kan man istället bita på möbler eller skälla på matte eller något annat som de lärt sig att matte kommer flygandes om man gör. För den uppmärksamheten är bättre än ingen uppmärksamhet.

Detta ska man ju även göra när man tränar passivitet ute. Istället för att bara ignorera som många tycker så förstår i alla fall inte jag vad det är för fel att faktiskt säga till sin hund när den gör det jag vill att den ska göra. Hur ska de veta att det är just vila vi vill att de ska syssla med om vi aldrig säger det till dem?

Och jag säger inte att valpen kommer tänka "om jag gör så här så kommer matte bli sssåååå sur". Utan det jag menar är helt enkelt att valpen kommer välja det beteendet som gör att valpen får mest uppmärksamhet.

Allt som oftast så får man en valp som man kan göra en massa fel med och den kommer ändå bli trygg, stabil och trevlig. Så man behöver ju inte lägga alla bitarna precis som andra gör, man använder sunt förnuft och prioriterar vad man tycker är viktigt.

Jag har insomnia. Så när jag väl får sova, då tänker jag sova tills jag vaknar av mig själv. Alltså får mina valpar lära sig från start att vila eller leka själva tills jag väljer att kliva upp. Så därför har jag valpar som från 9e veckan ligger och sover i sängen och gärna ligger kvar och morgonmyser någon timme till. Även om jag då på morgonen brukar gå ut och snabbkissa småvalparna innan vi morgonmyser 

Så länge man har några saker om dygnet som gör att passivitet tränas och belönas så tror jag det kommer funka fint med de flesta valpar.

Min har generellt sett lätt för passivitet, men det beror såklart på vad som händer i omgivningen. Spenderade hela förra sommaren med att slita mitt hår utanför vallhagen då det var konstanta pipskall från hundens sida så fort han inte var sysselsatt. Det är väl den enda situation jag kan komma på som han har svårt för att vara passiv i, då det händer något väldigt roligt/spännande/fartfyllt och han inte får vara involverad. Får se hur han beter sig nu när vallningssäsongen drar igång på nytt, han har mognat mycket och vi har inte vallat på hela vintern/våren.

#8, ja det där att inte få vara med i VÄRLDENS ROLIGASTE GREJ det känner jag igen. Vi hade faktiskt ett sånt tillfälle här om dagen hemma hos min mamma då alla barnen stojsade och skrek och lekte med en bilbana, vilket hunden inte kunde eller fick vara med på.

Så jag kopplade honom vid min stol vid bordet och där fick han ligga. Han försökte först springa dit, sedan låg han och småpep länge länge. Kommer inte ihåg om han tystnade innan barnen bestämde sig för att göra annat eller ej. Vi har ju inga störande barn hemma, så förstår att det blev rörigt för honom. Fidel vill vara med och hålla koll.

Helt OT. Men fasiken va jag älskar din signaturtext mingman. 😃

#10, tack. Satt och fundera på hur jag lätt kunde sammanfatta mig själv - eller mitt internet-själv - och så blev det som det blev. Det glädjer mig att den glädjer!